LHC har visserligen ofta fått betala ett högt pris för kaxigheten, när misslyckandena kommit och med dem det efterföljande hånandet, men mest har den vunnit på när Christer Mård och Mike Helber sagt att klubben ska bli bäst, att den ska ut i Europa, och allt vad det varit.
Men ibland blir jag tveksam.
Som på tisdagskvällen, då 4 916 personer kom till Cloetta center och såg till att arrangemanget kring St Louis stannade på en halv miljon kronor i förlust.
Är det ansvarigt i rådande ekonomiska konjunktur, efter fjolårets ekonomiska mångmiljonförlust, när klubben sänker löner, tunnar ut truppen och ber om sänkt hyra hos kommunen, att tunna ut kassan för detta?
Är en jippomatch mot ett NHL-lag vad medlemmar, sponsorer och publik då önskar sig?
Vad de två förstnämnda tycker vet jag inte, även om jag fortfarande halvtimmen efter matchslut hör en del glada skratt från ett par av logerna, men publiken svarade i alla fall med att lämna 3 600 platser tomma, inte minst de som kostade 600 kronor.
Klubbdirektör Mike Helber ser det som varumärkesarbete, jag ser det som en lyx klubben inte har råd med än.
Såna här riskfulla jippon kan LHC hålla på med om klubben en dag blir en storklubb med välfylld kassakista.
***
Att det var avslaget och segt på isen hade i alla fall det goda med sig att LHC-spelarna höll sig kvar där.
En detalj att ta med sig till lördagens hemmamatch mot Rögle.
***
På lördag vill jag se en islossning för landslagsduon Tony Mårtensson och Patrik Zackrisson. På de fem matcher som spelats sedan premiären har de, eller rättare sagt Mårtensson, svarat för två assist.
Det håller inte av stjärnorna i ett lag fullt av grovarbetare.
***
I kväll hoppas jag på östgötsk SM-guldyra i Gislaved.
Hade någon sagt det i slutet av maj, efter Vargarnas förlust i Motala, 31-64 mot Piraterna, hade jag skrattat rått.
Nu, efter 54-12 i första SM-finalen hemma på Kråkvilan, har sannsagan om lågbudgetlaget gått så långt att guld till och med känns troligt.
Idrott är verkligen underbart.
***
Något helt annat: På sidan A24 kan du läsa om det farmaravtalsbråk som brutit ut i västra fotbollsfyran. IFK Motala kunde i seriefinalen mot Boxholm använda tre spelare från division 1-laget Motala AIF och vann givetvis stort. Allt helt enligt gällande regler.
Tänk om Tony Mårtensson, Magnus Johansson och Fredrik Norrena spelade med LHC ena dagen, sedan farmade ned tre divisioner och spelade seriefinal med HF Linköping i tvåan ett par dagar senare.
Självklart borde det finnas en begränsning hur många divisioner det får skilja mellan två klubbar med avtal, rimligen bara en division.
IFK Motala har precis som i fjol utnyttjat regelsystemet till max, då tog man in Daniel Leinar som gjorde fem mål när Boxholm besegrades med 8-0.
Så är det med taskiga regler - de uppmuntrar till osportslighet.