Drivet i Erica Hellbergs ögon går inte att ta miste på när hon börjar prata om vad som behöver ske hos idrottsföreningarna runt om i landet för att hjälpa de barn som har missbrukande föräldrar. Inte är väl det konstigt då hon själv växt upp med problematiken.
– Min pappa har missbrukat alkohol och är nykterist sedan X antal år tillbaka. Han var hjälpledare i min förening men fick såklart sluta på grund av omständigheterna. Samtidigt blev det ingen uppföljning efter det utan han togs bara bort och sedan kom ingen stöttning eller följdfråga till mig, berättar Erica.
Det var tufft hemma samtidigt som människorna i hennes omgivning visste om situationen. Ingen agerade och det blev en yttre stress för Erica. Resultatet av det blev skador – vilket också betydde att hon vart tvungen att lägga av med sitt idrottande.
– Jag var alltid stressad över att jag behövde hålla koll på min pappa. Om han kom och kollade på matcherna hoppades jag att det skulle vara en bra dag. Eftersom han är väldigt sociala var man hela tiden tvungen att ha koll på vad han sa så det inte blev en dålig stämning. Annars hade man mer koll på sidan av planen än vad man hade på planen. Jag kände inte att ledningen i idrottsföreningarna hantera det så bra, förklarar Erica.
Hon lägger fram att det finns tre scenarion på hur en förening hanterar läget när det finns missbrukande föräldrar inom en familj. Antingen agerar man på ett bra sätt och vet vad man ska göra eller så agerar man inte alls eller dåligt på det hela.
– I mitt fall var det folk som antingen inte agerade alls eller så agera de dåligt. Det fanns inget stöd. Från att jag älskade idrott kom det en dal där jag inte ens ville spela match om inte mamma var där och kollade på. Om hon var på plats var det en mycket trevligare stämning, berättar Erica.
Den knackiga uppväxten har format henne och istället för att försöka glömma den har hon istället omvänt det tuffa i barndomen till något hon bygger upp en karriär på. Hon vill hjälpa föreningar att hitta rätt verktyg och se varningsklockorna tidigt för att kunna agera snabbt och rätt då det finns ungefär 500 000 maskrosbarn i Sverige där många också är med i en idrottsförening.
– Min personliga åsikt är att alla föreningar borde ha orosanmälningsplikt precis som de har i skolan. Väljer du att jobba med barn har du också ett ansvar för gruppen. Det handlar om mer än att bara ställa ut koner och förklara en övning, säger Erica. Intensiteten in hennes röst ökar när hon fortsätter:
– Jag menar inte på att en ledare ska bli en psykolog. Men de ska se barnen på träningarna och borde inte skicka hem dem om allt inte känns riktigt bra. Det kommer inte bli värre av att någon agerar för det finns inget värre än att barnet är kvar i den miljön.
Tillsammans med den tidigare fotbollsspelaren Fredrik Björk föreläser hon nu om ämnet. Dessutom driver hon podden "Inte min match – podcast med gäster" där framgångsrika idrottare som vuxit upp med missbrukande eller psykiskt sjuka föräldrar är gäster.
– Jag insåg att jag har en erfarenhet som många behöver hjälp med i dag, och då kan jag leverera det. Jag kommer aldrig kunna jobba med någonting som driver mig mer än det här. Jag kan inte få det som hänt mig ogjort men kan göra något meningsfullt genom att hjälpa andra som är i samma situation som jag var i då.