Jag har sett Piraterna två matcher nu. Det har slutat med två segrar och serieledning.
Dags att snacka om guld redan?
Nä, givetvis inte.
Men trots två vinster tycker jag fortfarande inte att jag fått något grepp på Stefan Anderssons lagbygge version 2016.
För min känsla är att det här laget har ännu mer att ge.
Peter Kildemand till exempel. 8+1 på fyra heat är klart godkänt, absolut. Men jag tycker att han kanske har en tendens att strula till det lite väl mycket i förstasvängarna, som ger tappade poäng för lagkamraten.
Inte alltid, men då och då.
Annars är det skönt att redan nu konstatera att förarna i laget verkligen sätter laget före jaget. Scott Nicholls tog en nolla i det 12:e heatet, men det inte många såg var att han tog med sig Dackarnas snabbaste förare Patryk Dudek långt ut i första kurvan så att Greg Hancock kunde åka tämligen ohotad mot en heatseger.
Det finns bra och dåliga nollor att ta, den tillhörde definitivt den bättre.
Den stora behållningen i laget är annars utan tvekan Piotr Pawlicki. Det går inte att undgå att likna honom vid Darcy Ward, de har/hade båda samma talang att kunna göra nästan vad som helst på en speedwaycykel och hitta luckor att ta sig förbi där ingen annan ens hade kommit på tanken.
Piotr har just nu en otrolig fart på sin cykel och ingen blir ledsen om han missar starten. Då får vi ju istället chansen att se honom jaga och köra om.
Om han kan hålla sig på benen hela säsongen kan han bli guld värd för Piraterna.