Hans Särkijärvi är ansvarig för lagets prestation och ibland måste den ansvarige bytas ut för att bryta onda trender.
Den stunden är kommen för LHC.
Fortfarande, efter 27 spelade matcher, saknar LHC ett effektivt anfallsspel. Spelare efter spelare underpresterar. Är det spelarnas fel?
Är det Pontus Petterströms fel att han från att ha varit landslagsman i fjol nu är poänglös efter 27 omgångar? Är det Erik Lindhagens fel att han från att i fjol ha varit en lovande elitseriespelare nu ser ut som en allsvensk medelmåtta? Är det Jan Hlavacs, Jaroslav Hlinkas och Magnus Johanssons fel att de agerar som dussinlirare?
Självklart inte. Många faktorer spelar in, kanske personliga faktorer som ingen vill tala offentligt om, men det kvittar, det vi kan bedöma är prestationerna på isen, och när så många underpresterar samtidigt, i dagens LHC ungefär halva truppen, då är det den ansvarige som är huvudproblemet.
Särkijärvis spelidé fungerar helt enkelt inte i dagens LHC. Jag trodde den skulle göra det, men det gör den inte. Jag trodde ett tag också att en ny assistent var rätt väg, ett bollplank för att få igång offensiven, men det tror jag inte längre. Det har gått för långt, problemen är för stora.
Därför måste Hans Särkijärvi bytas ut.
- Jag vet att vi kommer att spela bättre framöver, sa Särkijärvi på presskonferensen efteråt.
Tomma ord förstås. Hoppas kan man, men inte veta.
- Kanske är det en fördel för oss att nå botten, att komma under kvalstrecket, för att sedan slippa allt prat om det, bara köra och klättra i tabellen därifrån, sa klubbdirektören Mike Helber efter presskonferensen.
Med det resonemanget kan det ju vara en fördel att även släppa ikapp Timrå och inte påbörja klättringen förrän man når plats 12. Den är trots allt bara sju poäng bort, där kan klubben ligga om en vecka.
Det är mycket som inte är i balans i dagens LHC. På isen har det svaga anfallsspelet fött en frustration som gjort spelarna odisciplinerade, inte bara vad gäller dumma utvisningar, utan också på det sätt de börjat tokköra på egen hand.
En högst mänsklig frustration med tanke på den situation laget befinner sig i.
Spelarna behöver nollställa, släppa det där bagaget som hämmar dem så.
Den mest beprövade metoden för att lösa det problemet är att byta tränare, låta en ny röst komma med direktiven. Ibland slår det väl ut, ibland inte, men med det spel och den trend LHC har just nu är det allvarligaste att inte göra någonting.
Efter 1-4 mot Timrå för två veckor skrev jag att det var kris, att spelet och anfallsspelet var en varningsklocka att ta på största allvar, och att LHC hade två val: att hoppas eller att agera.
Då valde man att hoppas.
Nu har ytterligare sex matcher spelats, bara sex poäng vunnits, och det är inte längre seriöst att bara hoppas.
Nu måste LHC agera.
Byt tränare - ge spelarna en chans att visa vad de kan.