Slavomir Lener och Bengt-Åke Gustafsson sätter inte 22-åringen där av vänlighet, mer för att han är av svensk hockeys mest lovande spelare. Linus Omark har tagit klivet till hög internationell standard och näst i tur står Zackrisson.
Bengt-Åke Gustafsson har stort förtroende för Ekerösonen. Nu vill säga, för jag minns när jag träffade förbundskaptenen i Kinnarps arena för ett knappt år sedan och frågade om inte Zackrisson varit påtänkt till Channel one cup-truppen. "Nej, nej, han måste visa mer" svarade Gustafsson som vore det otänkbart.
Ett halvår senare kom debuten mot Schweiz och två mål. Något VM blev det inte, men med sin skridskoåkning, intensitet i närkamperna och målfarlighet är han nu en center för Tre Kronor. Det visade han också på torsdagskvällen, i 4-3-segern mot Tjeckien.
En man för landslaget är också Peter Forsberg. Som jag har längtat. Jag förstår inte de som tycker det är för tidigt. Som om elitserien och de europeiska ligorna svämmar över av högklassiga svenskar. Forsberg är speciell, en av få i torsdagens trupp som kan nå OS-truppen, och visade under sin blixtvisit i Modo tidigare i höst att han har form nog för att dominera i elitserien.
Klart att Bengt-Åke då tar ut honom. Mot Tjeckien inledde han nervöst, självklart, fortsatte hyfsat och övertygade mig om att det kommer mer den här vintern, säkert redan det här veckoslutet.
Magnus Johansson övertygade också. Hans långa genomskärare till Magnus Nilsons 2-1 var en av kvällens höjdare.
Det är sånt som kan ta LHC-kaptenen till Vancouver-OS.