Hur tänkte egentligen de som satte ihop årets Superliga?
Att en tabell haltar då och då under en säsong må väl vara hänt. Olika speldagar kan vara ett bra sätt att få fler matcher sända i tv, till exempel.
Men i innebandyns högsta serie har det gått för långt.
När det skiljer fyra spelade matcher mellan vissa lag kan inte ens den mest insatte följa tabellen och se hur de ligger till.
När mer än halva Superligan gått ligger Falun i topp.
De har spelat 21 matcher.
Växjö har spelat 22, under torsdagen spelar man sin 23:e.
Samtidigt har Storvreta just nu bara spelat 18, under torsdagskvällen sin 19:e.
Fyra matcher är lika med 12 poäng.
Mycket det.
Fyra segrar för Storvreta och laget är plötsligt tvåa istället för som nu sjua.
Att se någon tendens vart lagen tar vägen är alldeles för svårt när så många matcher skiljer lagen åt. Och det är ju det som är en av de stora tjusningarna med en säsong, att se hur lagen växlar plats och ge möjlighet att haussa upp streckstrider inför matcherna.
Nu går ju inte det.
32 matcher ska lagen spela i Superligan, fördelade under 35 omgångar. Och faktum är att lagen bara en enda gång (!) under en säsongen kommer att ha spelat lika många matcher.
Först när matcherna i den näst sista omgången (som förstås också är splittrad över två dagar) spelats vet vi hur lagen egentligen ligger till.
Först den 5 mars strax efter klockan 19 har alla lag spelat 31 matcher och först i den absolut sista omgången, den 11 mars, spelas alla matcher på samma gång.
Då vet vi vilka lag som slåss om slutspel och nedflyttning.
Men dit är det alldeles för långt.
* Matchen mellan Libk och Pixbo? Ja, nog var det ganska tydligt att den konstiga serieläggningen gav resultat även där. Pixbo hade spelat en match för fyra dagar sen, innan dess vilat tio dagar. Libk spelade sin tredje match på sju dagar.
Skillnad det.