På Hovet var det stundtals strålande LHC-spel, det är inte lätt att pressa tillbaka Djurgården på bortaplan på det sätt LHC gjorde andra halvan av matchen, men det blev bara blev ett mål. Därmed ett snitt på 0,67 mål per bortamatch den här säsongen.
Vänta bara, det där löser Jan Hlavac när han kommer, säger en del.
Aldrig, det här LHC-laget missar slutspel, säger andra, de som skrikit detsamma sedan andra spelminuten i första försäsongsmatchen, och i förbigående också krävt hela LHC-ledningens avgång.
Själv har jag höga tankar om LHC:s defensiv, tror därför på en hyfsad säsong, om än inte guld. En bra defensiv räcker långt, det har historien många exempel på.
Årets LHC är varken byggt eller matchat för målkalas, Slavomir Lener har sagt att han prioriterar defensiven. Vänj er därför med tisdagskvällens matchbild, en tät, stundtals storspelande, Fredrik Norrena där bak och en offensiv ledd av främst Magnus Johansson och Tony Mårtensson.
Hade det blivit seger på tisdagskvällen hade jag hyllat LHC. Där fanns mer rörelse och bättre fart in i anfallszon än tidigare och precis som mot Rögle i lördags mängder av skott. Gustaf Wesslau var briljant i djurgårdsmålet, om än klart hjälpt av LHC-spelarnas oförmåga.
Det är måltorkan som måste botas omgående. Målgörare finns, inte skyttekungar, men spelare som tidigare visat att de vet hur man gör. Som Patrik Zackrisson, Joakim Eriksson, Mattias Carlsson, Andreas Jämtin och Mikael Håkanson. Historiskt sett hyggliga elitseriemålskyttar.
Nu är tiden att visa det.
***
Ifrågasatt och sänkt lön. Då svarar Fredrik Emvall med den här säsongsöppningen. Det kallas hjärta och jag fullkomligen älskar att dagens idrott, med alla penningfixerade spelare, rymmer en sådan kille.
***
Daniel Fernholm, med sämst plus/minus i laget, har slagit bort lika många puckar på säsongens sex första matcher som han gjorde på hela sin strålande grundserie i fjol.
Det förvånar mig oerhört..