Ändå sitter jag och drömmer mig bort till Linköpings sporthall - Sveriges bästa handbollsarena.
Det är lätt at drömma här på 19:e raden i Cloetta center, där den låga musiken knappt hörs och platserna intill gapar tomma. Tro inte att jag gnäller över min sittplats, det tråkiga är att stolarna nedanför gapar nästan lika tomma.
Nej, med färre än 4 000 åskådare är Cloetta center en hockeyarena. Punkt.
Tänk om man hade tryckt in den här publiken i Sporthallen, då hade man halvtimmen före matchstart fått sätta lapp på luckan och sedan njutit av ett makalöst handbolls-tryck.
Tyvärr stannar det vid en dröm, Sporthallen är både för liten och för omodern och att tro på en upprustning känns som en ännu större dröm.
Jag frågade om Magnus Andersson, Linköpingssonen som är förbundskapten för Österrike, om han nu under första besöket i Cloetta center saknade Sporthallen, där han upplevt så många handbollsfester i Saabs och Drotts dresser:
- Jag tycker det här är en riktigt fin arena, men visst, jag är ju van vid Sporthallen när jag är i Linköping, och hade vi spelat i Ånestadhallen hade vi säkert vunnit, sa han och skrattade.
Var det där dina första kast i RP kom? - Ja, eller det var nog i gympahallen på Ågatan.
44-åringen kostade på sig ett stort leende, trots förlusten mot Norge, en förlust som med all säkerhet omöjliggör spel i mellanrundan för Österrike.
När lördagsförlusten mot Japan kom på tal försvann leendet blixtsnabbt. Norge var en väntad förlust, Japan en skräll.
Östgötarna sprang inte direkt benen av sig för att se Magnus Andersson, den förlorade sonens återkomst, cirka 3 000 åskådare var ändå något fler än i Himmelstalund fredag och lördag, dock betydligt mer utspridda.
Jag är inget evenemangsproffs, långt ifrån, men jag förstår inte varför arrangörerna inte stängde av övre etage de två första dagarna? Allt har ju talat en lång tid för glesa läktare måndag och tisdag.
Ändå, i dag fortsätter festen för handbollsälskarna och på torsdag, när Island möter Norge, blir det säkert fest för alla, med ungefär dubbelt så mycket publik.
Det känns som en fest att längta till.
Måste få göra det igen, hylla Folkungakörens nationalsånger. När jag skriver detta sjunger de Japans inför kvällens sista match.
Himmelskt vackert.
Pliktskyldig svensk seger mot Sydkorea i går kväll. Alla segrar och mål är välkomna, inte minst efter Slovakiens genomklappning mot Argentina (18?23) som troligen gör att slovakerna missar mellanrundan och Sverige inte kan ta med sig 38-22-segern dit.
Jag tycker inte man ska kräva urladdningar likt den i varje match, så bra är inte det här svenska laget.
Det viktigaste är att man tänder till igen i slutet av veckan när det verkligen gäller.
Sverige i all ära, men har ni sett Frankrike? Snacka om det är handbollens nya stormakt. Visserligen inga riktiga värdemätare än, men med det spel man visat upp, framför allt försvaret, talar förstås allt för att man försvarar sitt VM-guld.