En liten, liten klubb som kommer åka jojo mellan allsvenskan och superettan.
Så vänj er vid dagens känsla kära ÅFF-are, det här kommer drabba er fler gånger de närmaste åren.
Redan om ett år kan vi uppleva en ny uppflyttning, ett nytt Skytteholm, och om två år kan vi få en ny degradering, en dag lik denna mörka novembersöndag.
Så vad ni gör, åtvidabergare, lägg er inte ned och dö, låt era hjärtan blöda ett tag, men res er sedan upp och visa vad ni är gjorda av, att det är ni som är svenska mästare, inte i fotboll, men väl i hjärta och moral.
Ni kommer aldrig bli som Malmö FF, en storklubb i en storstad, full av talanger, men gör ni det ni är så bra på är jag säker på att ni har många allsvenska matcher framför er.
Inte nästa år, då får vi östgötar som vill se högsta serien åka till Norrköping i stället, men 2012 tror jag alla möjligheter finns för Haris Radetinac och Erik Moberg att återigen visa vilka bra allsvenska spelare de är.
Det faktum att ÅFF ser ut att få behålla i stort sett hela truppen talar för en snar återkomst. Det gör också lagets spelstil, de snabba omställningarna som visade sig hålla så bra även i allsvenskan, i alla fall efter VM-uppehållet då laget bytte till ett mer kreativt innermittfält.
Felet var ju att det dröjde så länge innan Andreas Thomsson & co hittade rätt.
Att klubben, enligt sig själv, inledde säsongen med fel huvudtränare, och redan efter tredje omgången sparkade Daniel Wiklund, var förstås en anledning till den miserabla säsongsstarten, men troligen också ett skäl till att vändningen kom så starkt på sensommaren.
Det håller inte att inleda säsongen med sju segerlösa matcher, eller 575 mållösa minuter, inte heller att avsluta den med fem segerlösa matcher.
Inte om man vill spela i allsvenskan.
Visst kunde det gått vägen ändå, det kunde blivit kval mot Sundsvall, men ÅFF och Gefle hade satt sig i en sits där tillfälligheterna avgjorde och den här gången hade Gefle de med sig, så som Gefle ofta haft när de kämpat sig kvar i högsta serien.
När Viktor Prodell gjorde vad han borde gjort mot Mjällby en vecka tidigare, dundrade upp kvitteringen i nättaket lyfte hela Kopparvallen med ett jubel som borde gett små vågor på Bysjön.
Så som matchbilden då såg ut, med ett mer avspänt och offensivt ÅFF, kändes resultattavlan och match A, Göteborg-Gefle, som det största hotet.
När 2-2 kom upp spred sig en uppgivenhet, från den tidigare formidabla ÅFF-klacken, via sittplats ned till planen. Någon större ÅFF-offensiv blev det aldrig i slutminuterna, kanske på grund av den förvirring som tydligen rådde på ÅFF-bänken, som enligt vissa spelare, i slutskedet gav spelarna kontrabesked om att det inte alls stod 2-2 i Göteborg.
Nåja, djurgårdssjälvmål, Prodellmiss, Geflekvittering och utebliven stopptid, är detaljer som inte syns när vi summerar allsvenskan 2010.
Inte heller ser vi när ÅFF återvänder - men jag är säker på att det inte dröjer 27 år den här gången.