Mot Gif Sundsvall var det tillbaka.
Hur det såg ut?
Bländande fotboll, långa stunder total utspelning, hela tiden med ett snabbt kortpassningsspel som gång på gång skar igenom Sundsvall.
17-4 i skott, 10-0 i skott på mål. Sundsvall var chanslöst, ÅFF överlägset.
Självklart beror inte allt på fyra spelare, men mittfältet är alltid navet, inte minst i ett spelande lag som ÅFF. När bollen passas snabbt med kvalitet skapar man sig mer tid, öppnar fler alternativ. Inte konstigt då att det var variationen i spelet som tränare Andreas Thomsson hyllade mest efteråt.
Han kunde också hyllat Kristian "Pligg" Bergström. Ingen jobbar hårdare än han, ingen springer mer, ingen tjänar mer på ett snabbt spel än han.
37 år ung är han rasande bra i superettan. Vid 1-0 la han fram bollen på djupet till Magnus Eriksson, som spelade snett bakåt till Oscar Möller, och vid 2-0 slog han ett perfekt inlägg till Viktor Prodells panna vid första stolpe.
Matchavgörande aktioner som han skämt bort Åtvidspubliken med i ett par decennier nu.
Vänsterfoten är förstås ett vapen, en av Sveriges absolut bästa, men fråga är om inte inställningen är minst lika viktig. Det är inte Pligg man ser ligga och vifta mot domaren, som skriker och gormar mot motspelarna.
Nej, sånt sysslar andra med när Pligg jobbar hem och täcker upp för den som ligger. Hela tiden, från första till sista minut, match efter match, år efter år.
Respekt, Kristian Bergström.
***
Ju längre Magnus Erikssons måltorka blir, desto mer avgörande blir Oscar Möllers hälsa för ÅFF:s framgångar i höst.
***
Underbart att se gamle stormålvakten Uffe Blombergs engagemang på läktaren, skrikandes matchen igenom. Bredvid satt en betydligt lugnare svärson, gamle OS-guldmedaljören i hockey Daniel Rydmark, och tog sig generat för ansiktet.
Återstår att se om Rydmark följer med svärfar nån mer gång.
***
Såg Robin Söderlings suveräna vändning mot Lleyton Hewitt. Så kul att se en svensk i den absoluta toppen, som i de avgörande momenten får motståndaren att vika ned sig så som bara de bästa spelarna får. Som Hewitt gjorde i set tre, fyra och fem när han skulle serva för att rädda sig kvar i setet.
Rafal Nadal, Roger Federer och Novak Djokovic är i en klass, men sen kommer Söderling på en nivå som vi inte sett hos en svensk sedan Stefan Edberg.
Med tanke på det, hur stor och framgångsrik Tibrosonen är, blir han förvånansvärt ofta ifrågasatt här hemma i Sverige.
När han borde hyllas som en våra största världsstjärnor för tillfället.