– Det handlar om en inre resa, att hitta människan som gör det. Man ska träna på och utveckla det som man är bra på, säger "Uffe".
I sin berättelse om sin uppväxt och ungdom i badmintonsporten återkommer Ulf ständigt till Håkan Carlsson, den legendariske tränaren som tog Mjölby från badminton på lekfulla idrottslektioner till högsta serien och den yppersta eliten.
– Håkan var långt före alla andra med mental träning och sånt, samtidigt som han egentligen var långt efter då han använde sig av de uråldriga universella reglerna, från Egypten och Indien, menar Ulf Johansson.
Om vi tar historien från början så var Ulf vaktmästaren Götes pöjk. Familjen till och med bodde på Vasaskolan, det gjorde vaktmästaren då. En fördel med det var att Ulf hade fri tillgång till idrottshallen.
– Jag var jämt där och körde skeppsbrott med kompisar. Vi som körde det blev alla bra i idrott, minns han.
Lärarna på Vasaskolan spelade ofta badminton och när det saknades någon fick Ulf hoppa in. När han nu bodde i lokalen. Han tränade även volleyboll med Mjölbys lag och var med i östgötalaget i det, men valde badminton.
– Badminton är världens vackraste sport. Jag älskar sporten fortfarande, kan drömmam om att jag spelar, men har för löst strängad racket, säger Ulf och ler.
Det var 1969-1970 som Håkan Carlsson införde badminton som ett skolmästerskap på Lagmansskolan och Ulf Johansson var med från början, trots att han egentligen var något år för ung.
– Uffe hade en gnista och en viljestyrka, en vinnarskalle på både träning och tävling. Han hade en otrolig spänst, minns Håkan.
På sju år lyckades Mjölbygänget gå från pojklagsserien till högsta serien där det blev totalt två säsonger. Mjölbyungdomar som Peter Engström, Torbjörn Ahl och Helene Ahl gick långt i Swedish open och Ulf Johansson togs ut i juniorlandslaget, Östergötlands första landslagsman i badminton.
När JNM spelades i Lagmansskolan 1976 gick Johansson till semifinal och förlorade mot dansken Morten Frost som senare blev seniorvärldsmästare fem gånger.
– Vi var ett lag i Mjölby. Håkan skapade teamwork i en individuell sport. Vi var lite lejonungar som kunde bråka rejält på träningen, men när det blev allvar fick vi ihop det, minns Ulf Johansson.
Håkan Carlsson håller med om att det hela tiden var laget som stod i centrum.
– När andra badmintonlag bara spelade badminton körde vi kondition, styrka och spänst. Vi jobbade på det mentala och gjorde sociala grejer. Vi dansade ihop, hade musik, och vi var i fjällen, säger tränaren.
Ulf Johanssons styrka var fotarbetet och inställningen. Han körde 20 minuters hopprep varje dag, efter den vanliga träningen.
– Hopprep är bra. Gör jag det tre minuter i dag får jag träningsvärk, säger han.
Johansson utbildade sig till idrottslärare på GIH sen och det var biljetten till Mexiko, efter badmintonkarriären på 1980-talet. Han blev anställd som fystränare hos Mexikos olympiska kommitté och tränade efter det även landets badmintonlandslag.
I 33 år har Mjölbysonen haft sitt yrkesliv i Mexiko, som marknadsförare och försäljare av kläder. Han har och har haft företag som designar kläder och det som kläderna ska säljas i hos butikerna.
Det började egentligen redan när han spelade badminton i Mjölby och var sponsrad av Stiga. Han hjälpte till att utveckla kläder och utrustning.
– Jag har haft 164 anställda som mest, men allt gick ned efter 11 september-dåden 2001. Jag är min egen nu och jobbar i team med olika konstnärer och designers. Det handlar om att coacha och jobba mentalt med sig själv och människor omkring sig, säger Ulf Johansson.
– Det vore roligt att bygga upp någonting i Sverige också. Man dras hemåt automatiskt, säger Mjölbykillen som lade om sitt liv för tre år sedan. Från att ständigt ha varit i farten som resande, till att äta bättre och tänka annorlunda, mer spirituellt.
– Jag är varken hemma här eller där och har känt mig ganska ensam. Men jag försöker stå med fötterna på jorden och ha huvudet uppe i skyn. Jag försöker köra som i Mexiko, man är inte slut vid en viss ålder utan kan köra tills man lämnat kroppen, säger badmintonlegendaren.