Är det så enkelt att man har alldeles för många så kallade "medgångsspelare" i laget? Spelare som behöver bra is, bra väder och en bra start för att kunna prestera.
Får man inte det sjunker man både i humör och intensitet på planen och drar med sig många av sina lagkamrater.
Som i går, när det började snöa rejält kort före match och förstörde alla möjligheter till snyggt spel. Man kunde ganska tydligt se att Motalaspelarna hade svårare att acceptera det än ett betydligt hungrigare Sirius.
Sirius lagkapten och förre IFK-spelaren Urban Förare sa i en tidning att "vi verkade mer förberedda på det dåliga vädret".
Kanske är förklaringen så enkel.
Under långa stunder fanns ingen vilja, ingen pondus, ingen jävlaranamma att skymta hos Motalaspelarna.
Det var som om de flesta åkte runt och bara väntade på att få spela i medvinden i tron att då skulle allt minsann ordna sig.
Men så enkelt är det förstås inte.
Inget löser sig av sig själv.
Inte heller den situation som man nu hamnat i. Ett läge som laget själva, efter rader av dåliga insatser, försatt sig i och som det nu krävs något extra för att reda ut.
Annars kan det här gå riktigt illa.
Det kan faktiskt bära ända ner i division 1.
Det är dags att alla inser det nu.
I lägen som dessa, med kniven på strupen och troligtvis med fler matcher som kommer att spelas i dåliga förhållanden, vinner inte alltid det bästa laget. Då vinner det som visar mest vilja.
Och i det avseendet är IFK just nu ett mediokert lag.
Fråga mig inte vad som krävs för att vända den usla trenden, jag har inget svar.
Det hoppas jag att tränarduon Rohlén/Eriksson har.