– Klart att jag har funderat ibland om det är värt det, att hålla på. All tid man lägger ned. Men jag har velat fortsätta och tar man sig an någonting så ror man det i land.
Hur kommer det sig att du hållit på så många år i samma roll?
– Jag tror det är för att samarbetet har fungerat. Jag har haft ett bra samarbete med alla jag jobbat med. Martin Heurlén, Emil Paulin Ström, Jussi Aaltonen, med flera. Det har gått bra.
Målvaktstränare är heller inget man är med en höft, på en skridsko så att säga. När Stefan Lönn är med så är han med fullt ut, inte någon gång ibland.
– Jag är där varje träning. Det är meningen. Sedan har vi målvakter ett eget pass i veckan då vi är bara vi. Det blir bollkanon i tennishallen, eller något annat på isbanan.
Lönn är också mer en coach än en chef för målvakterna. Han sitter inte hemma och gör upp träningsprogram, utan tillsammans med målvakterna bestäms vilka övningar som ska köras. Det är dialog.
Vad behöver Jussi Aaltonen förbättra?
– Han är komplett, jag kommer inte på något. Vi jobbar med allt.
När Stefan Lönn själv var målvakt var det inte så stora skydd, tunnare handskar och lättare utrustning. En målvakt kastade sig och gjorde skridskoparader.
Nu blir det mer viktigt att placera sig, gå ned på knä i butterfly och mer täcka skott. Inte lika mycket rörelse.
– Benstyrka och bålstyrka behöver de mer i dag, säger Lönn.
Sedan krävs det en del fysiskt även för en målvaktstränare. Stefan Lönn har själv utvecklat sitt skott och sin bollträff genom åren. Det är mellan 5 000 och 6 000 skott han skjuter varje år, men då blir det mest att raka och placera där målvakten vill ha bollen.
– Lite börjar kroppen säga ifrån. Men jag ska ju inte göra kanonmål när jag skjuter. De hårda skotten får spelarna ta i skottövningar. Sedan får man spara sig lite med hjälpmedel som tennisbollkanonen, berättar målvaktstränaren.
Vad är svårast för en bandymålvakt?
– Det är de rappa skotten, knackskotten som får bollen att ändra sig under färd.
Att Stefan Lönn skulle bli bandymålvakt fick han klart för sig tidigt, sent 1970-tal. Som knatte i IFK Motalas P71-lag spelade han med Mattias Sjöholm, Kenny Ljungkvist, Rickard Nilsson och Fredrik Blomberg. Först var Stefan ytterhalv, men efter nåt pojkår flyttade Mats Wisell till Norrköping och då blev målvaktsplatsen ledig.
Mycket testades, som fotboll, basket och skytte, men bandyn var nummer ett. När Stefan Lönn gick bandygymnasiet i Nässjö 1987-1989 delade han rum med Henrik Elofsson, nu speaker och kommentator.
Stefan Lönn spelade Mini World cup och i U23-lag och farmarlag i IFK, men aldrig i A-laget. Då var han tvungen att konkurrera ut spelare som Poppen Petersson och Dennis Gustafsson.
Lönns stora tid som spelare blev i Mjölby AI 1995-1998 när han var med och kvalade till högsta serien ihop med bland andra Östen Eriksson och Håkan Rohlén.
Efter MAI-tiden blev han ledare i IFK Motala, målvaktstränare och ungdomsledare och på den vägen är det. Stefan Lönn har varit bandysporten trogen i 40 år.
– Det skulle behövas ett seniorlag till i Motala, som har den rollen som Mjölby hade. Nu finns det spelare som inte har någonstans att spela och många pendlar till andra lag i andra städer. Man behöver spela seniorbandy ett tag innan man kanske kan bli aktuell för IFK:s A-lag. Det tar tid att växa till, bandy håller man ju på med länge, säger målvaktstränaren.