-- Vi tänker inte ta några onödiga risker och äventyra vår ekonomiför att hänga kvar. Vi ska klara det ändå, säger Jan Elgstrand,kollegan i Derby.
På söndag möts östgötalagen -- där faktiskt nykomlingen Derby harden högre omsättningen -- i en prestigeladdad seriepremiär. Precis somi många andra idrotter kan bandyall-svenskan numera skiktas.
IFK Motala och BK Derby återfinns på nedre halvan.
Ekonomiskt -- och spelmässigt.
Det första vet vi.
Det andra tror vi.
Pär Höckert säger inte emot:
-- Allt det där hänger ihop. Det är främst bristen på pengar som göratt vi ligger där vi ligger. För vår del handlar det om att ökaintäkterna. Spara kan vi inte göra mer.
Sponsormässigt hoppas både IFK och Derby på att dra in drygt en ochen halv miljon, även om ingen av klubbarna ännu nått målet. I Linköpingstår bandyklubben i skuggan av LHC, som nästan helt dominerarsponsormarknaden.
Fast Jan Elgstrand ser det inte enbart som negativt.
-- LHC har öppnat mångas ögon för elitidrott och där tror jag att vikan få, och har fått, draghjälp. Samtidigt är det naturligtvis så attmånga företag lägger sina pengar på LHC och inte har råd med mer. Vihoppas att vi kan vara ett alternativ, en enklare idrott mer byggd påfrivillighet och idealitet.
Samtidigt krävs att Derby (och för all del även Motala) måste ökaomsättningen, marknadsföringen och professionaliteten för att ta nästasteg. Linköpingsklubben försökte att förstärka laget med någonetablerad spelare, men fick inte napp och valde då att heltidsanställatränaren Johan Pettersson för att bygga upp och utveckla föreningen.
-- Vi får lära oss under resans gång. Vi har tagit stora steg underde två senaste åren, men vet inte ännu exakt vad som förväntas av oss iallsvenskan, säger Elg-strand.
Lönenivån i Bandysverige varierar kraftigt och vissa toppspelare kanleva på bandyn. Det är inte aktuellt i vare sig IFK Motala eller Derby.Ingen av klubbarna vill uppge sina lönekostnader, men klart är attmycket skiljer i uppläggen.
Efter ett antal år med skridskobidrag på några hundralappar och matpå bortaresorna har Derby efter avancemanget tvingats att betala löneroch ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Kontrakten ärförhållandevis jämna och inte mycket skiljer mellan olika spelare.
Motala har valt en annan väg.
Dels är det av naturliga skäl större differenser inom truppen --rutinerade allsvenska spelare som Patrik Spångberg och Mattias Sjöholmkostar mer än unga, oprövade lirare -- dels har föreningen för förstagången infört ett prestationsbaserat system enligt samma modell somtidigare bland andra seriekonkurrenten Villa valt.
En lägre, fast ersättning som vanligt -- och en annan del styrd av resultat, publik och sponsorintäkter.
Pär Höckert säger:
-- Det tog tid att "plantera" det hos spelarna, men till slutlyckades vi. Blir det en bra säsong kan de tjäna mer än vad de skulleha gjort med det gamla systemet.
Derby hoppas, med riktiga publikmatcher mot Västerås och Motala, nåupp till ett hemmasnitt på 1 200 åskådare före jul. Med fjolårets snittpå 758 i färskt minne nöjer sig IFK att sikta mot tusenstrecket.
-- Jag har hört folk som tror på allt från 1 500 till 4 000 åskådarei premiären på söndag. Förmodligen hamnar vi någonstans däremellan,säger Pär Höckert, som applåderar Derbys entré i högsta serien.
-- Jättebra att vi kan slåss och vara rivaler. Jag hoppas verkligen att båda klubbarna hänger kvar.
Efter femtielva år som (mestadels framgångsrik) tränare i blandannat IFK Motala tillträdde han förra året som ordförande imoderklubben och erkänner att det varit tufft. IFK har valt attrelativt öppet berätta om sina problem och det var i våras tveksamt omelitlicensen skulle förnyas.
Till slut gavs klartecken, även om skulderna fortfarande uppgår tillcirka en miljon kronor. Avbetalningsplanen till kommunen går enligtplanerna, men ännu ligger klubben efter med vissa leverantörsskulder.
Dessutom slutade förra säsongen med ett minus på 350 000 kronor.
-- Nu måste vi gå med vinst. Vi måste få mer folk på matcherna, vimåste sälja mer reklam, glögg och kaffe. Går allt som vi vill kan vivåren 2006 anställa en klubbchef på heltid. Att göra allt arbeteideellt blir i längden ohållbart, säger Pär Höckert.
Jan Elgstrand känner igen problematiken, även om båda ordförandenaupplever att respektive organisation stärkts under de senaste åren. Detär fler människor inblandade och fler som vet vad som ska göras.
Men vägen till toppen är fortfarande lång och numera är det intäkterna först och utgifterna sen som gäller.
Den andra vägen har testats tidigare och var inte framkomlig.