Två mål i premiären mot Vänersborg var förstås bästa tänkbara start för den unge forwarden. Och då hade han ändå bara femtioprocentig utdelning på sina chanser.
Lukas hade faktiskt två rena frilägen till. Som han missade.
- Det är klart att jag blev förbannad direkt efteråt. Men det är bara att försöka glömma och spela vidare.
Är det så lätt?
- Nja, när jag var kvar på isen tänkte jag inte så mycket på det, det är mest ute på bänken som man börjar fundera över det. Men det är bara att fortsätta och kämpa så kommer lägena.
Och det gjorde det. Först föste han in en hörnretur i öppet mål och sen fick han en härlig passning av Peder Mannerberg till ett tredje friläge.
- Då hade jag bestämt mig för hur jag skulle göra när jag kom fram. Det var skillnaden.
Om två veckor fyller Lukas 19 år. Han kom med i IFK:s A-lagstrupp som 15-åring och tvingades välja sport. Hockey eller bandy.
- Jag dubblerade länge för det var lika kul med bägge. Men när jag fick börja träna med A-laget i IFK så blev jag tvungen att välja bort hockeyn.
Ett val han i dag förstås inte ångrar.
- Nej, inte alls. I dag är bandy skitkul.
Lukas fick chansen ordentligt för två säsonger sen, 2005/2006. Han gjorde i och för sig bara korta inhopp i spelet men användes flitigt vid fasta situationer, speciellt vid hörnor då han byttes in och gjorde en hel del mål.
Men ifjol ändrade bandyförbundet reglerna och tillät inte längre byten vid hörnor. Det gjorde att hans goda skytte inte kunde utnyttjas lika mycket längre.
- Det är klart att det var lite surt när den regeln kom. Jag tycker att alla lag ska få använda sina spelare till det de är bäst på.
Lukas hade även i övrigt en ganska tung säsong i fjol. Mycket beroende på att han var för tung (!).
- Ja, jag hade tränat väldigt mycket styrketräning och la på mig för mycket muskler på överkroppen. Det hade jag inte speciellt mycket nytta av i bandyn.
Bara på Varamostranden, kanske?
- Jo, det är sant...
Läs hela intervjun i dagens tidning.