ALLSVENSKAN
IFK Motala 4
Katrineholms SK 3
-- Man undrar vad som krävs av oss. Vi har inte förlorat hemma ännu och faktiskt spelat ganska bra. Ändå vill folk inte komma och titta på oss.
Patrik Spångberg slår ut med armarna i en uppgiven gest i omklädningsrummet.
Endast 763 personer på läktarna var det stora samtalsämnet efter matchen i går, det pratades mindre om att man faktiskt vunnit igen och tagit två nya poäng.
-- Förut har ju folk skyllt på att vi varit för dåliga och inte vunnit. Nu har laget spelat bra hela tiden och ändå sjunker publiksiffran, funderar Per Beckne i IFK:s styrelse .
1 547 (Derby), 932 (Villa), 803 (VSK) och 763 igår är ingen vidare trend.
Annars fanns det stundtals en hel del för publiken att glädjas åt i går. Inte minst IFK:s start på matchen var riktigt, riktigt bra. KSK backade hem med hela laget och tillät IFK att starta anfall på anfall långt ner på egen planhalva. Med härlig skridskoåkning och korta, snabba passningar mellan varandra sågade man sig gång efter annan igenom det kompakta försvaret.
Och målen lät inte heller vänta på sig. Redan efter åtta minuter stod det 2--0 efter mål av Erik Ågren och Patrik Spångberg.
IFK fortsatte sen en stund till att hålla ett högt tempo och bjuda på fina kombinationer. Enda felet var att målen uteblev.
Och med det mattades också IFK:s fart av.
-- Jag tycker att vår första halvtimme är riktigt bra, men sen får vi inte till det, säger tränaren Håkan Rohlén.
Så istället för att IFK punkterade matchen kunde KSK reducera till 1--2 på en straff, slagen av Iivo Wegelius. Och bara fem minuter in på andra halvlek hade gästerna kvitterat.
Det på ett mål som nog IFK-målvakten Kristoffer Gustavsson får ta på sig.
Från långt håll, efter hörna, sköt Sakke Haapiainen ett skott utefter isen som Kristoffer släppte retur på och som Magnus Stenberg kunde slå in.
Efter målet tog sig IFK i kragen igen och såg ut att avgöra matchen när man på fem minuter gjorde två mål. Först Jonas Eriksson som i friläge på Mattias Sjöholms passning drog målvakten.
Sen fick vi för första gången på en lång stund se lille Peder Mannerberg igen när han hämtade bollen långt ner på egen planhalva, åkte över hela plan och sprätte in 4--2 i bortre gaveln.
-- Det kom ju aldrig på någon så jag bara fortsatte att åka. Jag tror inte jag gjorde en enda dragning på hela vägen, log Mannerberg.
Snyggt var det i alla fall.