Elisabeth Fredriksson hade så bråttom att hon vann D11--12. Brorsan Karl åkte visserligen ännu fortare, men fick nöja sig med en andraplats i H13--14.
Fast det var han väldigt nöjd med.
-- Det gick riktigt bra. Och fort. Men så var det fina spår också, sa han när han efter avslutat lopp togs emot av farfar Börje och farmor Anna-Lisa. Och mamma Gunilla och pappa Sven-Erik fanns även de i närheten liksom lillbrorsan Axel.
Farmor och farfar bor i Ramfall i Ydre medan Karl och hans familj bor i Hestra. Men varför tävlar han och Elisabeth för Boxholm-Ekeby kan man undra.
-- För att det är närmaste konstsnöstället, berättade Karl.
Farfar och farmor är nästan alltid med på tävlingar. Förra veckan var de i Mora och Morapinglan. Nu fick de betydligt närmre till tävlingsplatsen.
-- Det är bra att barnen håller på med sport så att de har någonting att göra, sa farfar.
-- Det är bra att de håller på med en utomhussport, sa farmor.
-- Nu går vi och tar kaffe och smörgås, sa farfar.
Det fanns fler barn i Boxholmsloppet.
Och kring.
Det var ju en härlig vinterdag i går, även om solen aldrig lyckades bryta igenom molnen. I alla fall inte i Boxholm. I en backe strax intill spåret åkte några pojkar snowracer. Rasmus Andersson var en av dem. Skidloppet brydde han sig inte om.
-- Jag har inte tittat någonting på loppet och ska inte göra det heller, sa han innan han på nytt kastade sig iväg nedför isbacken. Baklänges.
Intill målfållan byggde kusinerna Simon Ramevik och Maja Fredriksson konstverk av snön. Men så var det ju konstsnö också.
Av konstsnö har medlemmarna i Boxholm-Ekeby ski också gjort konstverk. Eller storverk. För spåren var i det närmaste perfekta i går. Och från och med i går kan allmänheten nu träningsåka i Boxholm.
Väldigt nära till spåret och tävlingen hade Karin Lindqvist som varit hemma i föräldrahemmet i Boxholm och hälsat på under jul- och nyårslovet. Karin som tidigare pluggat på skidgymnasiet i Torsby läser numera till läkare i Uppsala och har haft två skadefyllda skidsäsonger bakom sig. Gårdagsstarten i D21 gjorde hon bara för att det är så himla kul att åka skidor.
-- Och jag är förvånad över hur bra det gick. Fastän jag nästan inte tränat någonting så var jag bara halvminuten efter en så duktig åkare som Hanna Svärd på 5 kilometer.
Kanske blev Boxholmsloppet något av en nystart för Karin. Vi får se.
Hanna Svärd från Ödeshög (D19--20) har inte haft någon rolig säsong så här långt. Hon pluggar på skidgymnasiet i Mora och tävlar för IFK Mora men har inte fått skidåkningen att stämma hittills i vinter.
-- Jag har haft så mycket annat i tankarna. Min pappa är sjuk och han betyder så mycket för mig att jag haft svårt att koncentrera mig på skidåkningen.
På samma skola i Mora läser Emma Eriksson från Borensberg. I går var Emma som ännu tävlar för moderklubben Borensbergs IF i D17--18 sex sekunder snabbare än träningskompisen Hanna och blev snabbaste tjej på fem kilometer.
-- Kul att kunna tävla i Östergötland och att det faktiskt också ser ut att vara lit snö på träden, tyckte Emma.
Efteråt tog de två skidgymnasisterna en sväng extra i Boxholmsskogen för att varva ner.
Varvade mer gjorde Peo Svahn och de övriga i herrseniorklasserna. De körde nämligen sex varv, 15 kilometer, och åt Svahns framfart fanns inget att göra denna dag. Han blåste fram till en överlägsen seger före Pekka Pohjola, Motala AIF.
Snabbast av alla som åkte fem kilometer var Mårten Wigh, Ödeshög, som var sju sekunder snabbare än Oskar Niord, Borensberg.
Henrik Svärd, IFK Mora, (från Ödeshög och bror till Hanna) vann H17--18 och hade snabbaste tiden av alla på 10 kilometer och på 2,5 var det Olle Kalered, Skogspojkarna, som åkte fortast. Han slog Karl Fredriksson med 36 sekunder i H13--14.
Bakom målfållan stod Ida Wånggren och väntade. Två gånger fick hon anledning att jubla. Först när syrran Elin gick i mål med snabbare tid än alla killarna i 9--10 och sedan när mamma Ulrika kom i mål i D21.
-- Heja, mamma, du är i mål, ropade Ida och sprang fram och gav mamma en värmande kram.
Någon sådan behövde inte speakern Ingmar Nordström och de andra sex i sekretariatet som nu genrepade inför Götalandsmästerskapen i månadsskiftet januari-februari. De satt nämligen och hade det skönt inne i bastuvärmen. Jan Gunnar Pettersson berättade att han suttit där i 31 år. Inte just i den värmen och den byggnaden, men i tävlingssekretariatet.
Boxholmsloppet avslutades som sig bör med prisutdelning. Då susade Rasmus Andersson och hans kompisar än en gång under rop och skratt nedför den isiga backen.
Det är roligt med vinter.