Det var en trång start och mål. Johansson vill dock inte lägga någon särskilt stor skuld på banan. "Det är kanske att de borde flyttat ner målgången lite på Ågatan, eller sopat undan en del grus till efter målet", säger Johansson som är noga med att tacka för all hjälp han fick från funktionärerna efter loppet.
– Vi spurtade om segern och sen direkt efter målgången så ser jag att skylten dyker upp. Jag försöker väja undan men sen ligger det en massa löst grus där och då släpper bägge hjulen och jag glider in i skylten, säger 29-årige Johansson när Sporten ringer upp dagen efter.
Första tankarna?
– Allra först så blir man irriterad på sig själv. Vad onödigt att jag ramlade. Sen märker jag att det gör alldeles för ont för att man ska hantera det. Ett tag kunde jag inte känna mina ben, hela kroppen domnade liksom bort och jag trodde att jag brutit bägge benen.
Trots att smällen hördes lång väg, och trots att Johansson föll handlöst ner i trottoaren klarade han sig nästan ofattbart bra. Smärtan är rejäl när Fredrik sitter i bilen på väg hem – men det är ingen farlig sådan.
– Just idag känns det som att någon har slagit mig med ett basebollträ över varenda ställe på kroppen. Så jag har tagit en del piller men det enda som har gjorts är att jag har fått sy stygn i knäna och i handen. Ingenting är av.
– Det kunde ha varit mycket värre. Jag hade änglavakt, säger Johansson.
När tror du att du kan vara tillbaka på cykeln igen?
– Jag är nog smärtfri om typ en vecka och då vill jag tillbaka på cykeln. Jag har kört BMX innan så är ganska van vid smärta. Men hade jag önskat så hade jag tävlat redan idag, säger Johansson som är noga med att tacka funktionärerna och publiken.
– Jag var ju rätt borta men min sambo berättade att det på bara några sekunder kom fram tre läkare från publiken som tog hand om mig.
Hymers styrelsemedlem Jan Brugård var också på plats och kommenterar händelsen såhär:
– Man förstod direkt att det där inte var något bra. Det lät heller inte som en vanlig cykelvurpa så man undrade vad i hela världen det där var. Sen var det bara fram med telefonen och ringa 112.
Hade ni kunnat göra något annorlunda för att förhindra den otäcka smällen?
– Spontant direkt på kvällen så pratade vi om att vi borde ha satt upp skumskydd på skylten. Men sen hade det nog inte hjälpt ett dugg, säger Brugård och fortsätter.
– En annan tanke var om vi skulle ha flyttat målgången längre ned på Ågatan. Men anledningen till att vi hade målet just där vi hade det var att det var precis i slutet av uppförsbacken, och på kullerstenen. Således var det den långsammaste delen på hela banan.