Den här VM-sommaren kan bli ännu festligare

LÄS MER: Så var kvartsfinalen minut för minut

LÄS MER: Sverige klart för VM-semifinal – och OS

Det är inte så ofta man får tillfälle att skriva nästa mening, så det är lika bra att passa på.

Vad var det jag sa?

Jag sa ju att det var dags nu, att det var dags att efter elva sorger och 24 år av bedrövelser till slut sänka det otäcka spöket och att Sverige på onsdag ska spela VM-semifinal i Lyon.

Så blir det.

Vad var det jag sa?

Au revoir Rennes, à bientot Nice.

Det blev 2–1 i kvartsfinalen mot Tyskland och liksom i ett enda andetag, i samma sekund som Stina Blackstenius skickade upp bollen i nättaket strax efter paus, var det puts väck och Auf Wiedersehen med den här hemska sviten som vi tjatat om till förbannelse senaste veckan.

Nu väntar Nederländerna och en så mycket bättre chans att ta dig till VM-final får du knappast. En gyllene VM-sommar kan bli ännu mer glansfull och festlig. Vi pratar om regerande EM-mästaren med Vivianne Miedema och Shedira Spitse i spetsen (!).

Men det har verkligen inte sprakat i i den här turneringen och i de senaste matcherna har målen kommit efter två frisparkar, en hörna och en (ytterst tveksamt dömd) straff. Effektiviteten har det inget varit något fel på och offensivt finns mycket mer att få ut av kantspringarna Shanice van den Sanden och Lieke Martens, men det är en semifinal som känns helt öppen.

Kan vi slå Tyskland kan vi slå Nederländerna.

Ungefär så.

Jag ska erkänna en sak. Här och nu. Jag har alltid – ja, det vill säga innan den här VM-turneringen – tyckt att Sofia Jakobsson varit överskattad och inte förstått hur hon så ofta haft en plats i blågula startelvor.

Nu förstår jag.

Inte bara det att hon springer, nu springer hon ju också rätt och får bollen med sig nästan varje gång. Tillsammans med Fridolina Rolfö på andra sidan två sällsynt starka svenska vapen på respektive kant.

Och vad ska man säga om Stina Blackstenius?

Som hon sprang, som hon nyttjade sin styrka och som hon gjorde nytta däruppe på topp. Mål gjorde hon visst också. Igen.

Sverige spelade överhuvudtaget på ett sätt som Sverige inte gjort tidigare i Frankrike. Större mod och vilja att spela, en variation mellan långt och kort och en stark beslutsamhet att hålla ihop laget. Tidigt 0–1? Äh, det vänder vi. Och 1–1 strax efter. Det är sånt som kallas karaktär.

Faktum är att det var Sverige som tog över mer och mer ju längre första halvleken gick. Unga tyskor stängdes ned och låg ned, den sedvanliga maskinen var inte så maskinmässig och det blågula försvarsmaskineriet fungerade fortsatt alldeles utmärkt. Taktiken att sedan utnyttja farten där framme var lyckosam och gav önskat resultat. Kan definitivt rekommenderas även på onsdag.

Som tidigt efter paus när Sofia Jakobsson slog inlägg från höger, Fridolina Rolfö nickade och Stina Blackstenius dunkade bollen i nät från två meter. Och vet ni? Det kändes både logiskt och välförtjänt. Resten blev en uppvisning i kontrollerat försvarsspel som inte ens stördes av att Nilla Fischer fick kramp och var tvungen att gå ut.

Peter Gerhardsson, förbundskaptenen, ska ha massor av beröm för sitt taktiska upplägg och spelarna för hur de fullföljde hans idéer. ”Jag vill ha spelare som tar beslut därute”, brukar förbundskaptenen säga och alla gjorde verkligen det. Hela tiden.

Tyskland överraskade med att placera Alexandra Popp som defensiv mittfältare och mycket hade nog Gerhardsson & Co räknat med skulle kunna hända, men knappast det. Nu gjorde det inget, för ju mindre Popp i offensivt straffområde, desto bättre. För Sverige.

Det handlade så klart om att sätta sin prägel på matchen och var det något som gjorde det så var det extremhettan. Himlen brinner över Rennes och tar du klivet utanför dörren är det som att gå rakt in i en vedeldad bastu.

Värmeböljan över södra Europa har nått nya höjder och häromdagen visade kvicksilvret på rekordhöga 45 grader i Villevieille.

Riktigt så varmt har det inte varit här.

Men varmt.

Nästan löjligt varmt.

Frågan är om det ens ska spelas fotboll under sådana här förhållanden och det hade bara varit korkat att ens försöka spela i högt tempo hela tiden. När man svettas av att sitta på pressläktaren förstår ni.

I 44 av 47 tidigare matcher i detta mästerskap har laget som gjort första målet också vunnit, men ingen regel utan undantag och inte heller långa tyska segersviter varar i all evighet.

Som sagt:

Vad var det jag sa?

Till sist 1: Fridolina Rolfö varnad och avstängd på onsdag – det borde öppna för Lina Hurtig i startelvan nästa gång.

Till sist 2: VM-semifinal betyder också säkrad plats till OS i Japan nästa år. Nästan lika viktigt det.

Delad glädje, dubbel glädje.