LÄS OCKSÅ: Jakobsson sköt Sverige till VM

LÄS OCKSÅ: Sverige till VM – så var matchen

I pausen i avgörande VM-kvalet pratade jag med LFC-tränaren Olof Unogård för att kolla läget inför onsdagens östgötacupfinal. Vi kom förstås också in på det som utspelade sig på Viborg stadion.

– Ser bra ut för Sverige. Känns som det kan bli 0–0, sa Unogård.

– Mm. Låter troligt, sa jag.

Tjenare.

Sen hann vi knappt slå oss ned framför respektive tv-apparat innan LFC-stjärnan Kosovare Asllani spelade loss Sofia Jakobsson som skickade in ledningsmålet. Det var en svensk drömstart och till slut ett svenskt drömresultat.

Sverige spelar VM i Frankrike nästa år.

Danmark, i EM-final så sent som i fjol, måste nu ta en omväg för att nå dit.

Det ska erkännas att jag trodde att rätt mycket skulle bli bättre när taktiskt sluge Peter Gerhardsson (tillsammans med Magnus WIkman) tog över som kapten efter Pia Sundhage. Mot halvdant kvalmotstånd har det inte alltid sett så ut på vägen, men jag kan inte minnas när jag såg Sverige så här bra senast.

Noggrannheten. Strukturen. Disciplinen. Lugnet.

Defensivt var det en insats väl värd högljudda applåder. Väldigt mycket handlade om att stänga till ytor för Danmark i allmänhet och för Pernille Harder i synnerhet. Det var klockrent. Knappt en enda riktigt het rödvit målchans under 95 minuter. Harder blev oftast avskuren, såg tidigt frustrerad ut och bättre betyg än så går inte att få.

Det var inget snack.

Danmark saknade energi, kvalitet och nycklar för att låsa upp det blågula försvaret. Så kan det bli när laget är styrkan, när de taktiska direktiven är klara och alla med tydliga roller vet vad som ska göras. Peter Gerhardsson och Janne Andersson har nog haft sina snack i korridorerna på förbundskansliet i Solna.

Oj, så stabil trebackslinjen såg ut. Oj, så mycket anfallstrion Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani och Stina Blackstenius sprang åt båda håll. Oj, så mycket själ och hjärta somlades ned när allt stod på spel.

Svenska damlandslaget har inte bommat ett enda slutspel under årens lopp och ärligt talat var det ingen fara den här gången heller. När det gällde som mest var Sverige som bäst. Det är en styrka och en skön trygghet att bära med sig. Offensivt finns att jobba på, absolut är det så, men där har Gerhardsson nästa utmaning.

Den internationella damfotbollskartan håller som bäst på att ritas om när konkurrensen tuffas till, men Sverige är fortsatt så bra att Sverige ska vara med på högsta nivå. Det var ett välkommet besked när vi nu var en och annan som tvivlade efter svaga EM-insatsen förra sommaren.

Till sist: gissa om det också jublades i Oslo. Norge slog Nederländerna i gruppfinalen och Martin Sjögren, guldtränaren i Linköping som blev förbundskapten, är förstås en av de allra största vinnarna.