Förra gången jag var på Kopparvallen satt jag lugn i båten, trots hela 0–5 mot Landskrona. Det fanns liksom ingen anledning till panik. Landskrona var bra och det fanns gott om ÅFF-poäng på kistbotten efter bara några matcher.

Men glöm det nu. Bara en poäng på en räcka matcher har placerat Åtvidabergs FF i botten. Nästjumbo i söderettan efter lördagens 1–2 mot Tvååker och nu är jag allt annat än lugn. Nu är det allvar och det ska laget och hela föreningen känna av.

Visst, bara nio matcher är spelade, men som jag ser det redan nu är ÅFF:s division 1-existens hotad. 2019 blir inget avslappnat år i mitten, det blir en kamp för att överleva precis som i fjol. Och frågan är om ÅFF klarar att upprepa 2018 års vackra mirakel.

Även i fjol byttes det tränare relativt tidigt när Daniel Hallingström och Pontus Hydén själva kastade in handduken. Den nu sparkade Rickard Johansson gjorde det bra då ihop med övriga ledarstaben, men att ÅFF klarade kontraktet var långt ifrån bara ett tränarverk.

En nyckel var att samme Hallingström kom in som spelare på hösten och den betydelsen tror jag inte ska underskattas. Framför allt i rollen att kunna gjuta mod i styrkorna, en ledare på planen, så var Hallingström guld värd.

Nye tränaren Tor-Arne Fredheim var just en sådan kämpe under sin tid som spelare. En härförare som fick med sig andra. Det kunde ånga ur öronen på honom i kampen.

Nu leder han från bänken, Fredheim, och det var tydligt mot Tvååker att han behöver en tuffing som tar tagit i det i laget.

Artikelbild

Fredheim konstaterade diplomatiskt efter förlusten att "fotboll är en kampsport" och han hade inget svar på varför ÅFF blev så passivt. "Jag känner laget för dåligt", sade tränaren.

ÅFF behöver tyngd och kanske finns tyngden i skadade spelare som kan komma tillbaka. Annars får sponsorgänget med Per Lindqvist i spetsen öppna plånboken och värva.

Det blev en liten boost med tränarbytet, men bara en liten. Bara en halvlek. Där var Ishmael Koroma bra i ny roll som vänsterback, Jesper Beurling tuff där han ska vara som mittback, och anfallaren Alem Plakalo visade glimtar av förra årets sting.

Men i andra halvlek var det som om allting föll isär och det är ett bräckligt ÅFF som nu bara har en väg att gå. Att jobba vidare för att rädda kontraktet. Ledarfigurerna i ÅFF hyste hopp i alla fall. "Jag är inte orolig. Det är svårt att komma in så snabbt för en tränare och de skadade spelarna behöver komma tillbaka", säger ordföranden Ingvar Gustavsson. "Hoppas det blir bättre nästa match, går inte att säga något efter två träningar", säger sponsorn Per Lindqvist. Helt klart är det ett jobbigt läge för ÅFF just nu. Förre tränaren Rickard Johansson, som såg den här matchen på tv, har jag i dagarna haft svårt att hitta engagerade uttalanden om inifrån ÅFF. Varken bu eller bä från spelare eller andra ledare.

Det finns garanterat olika åsikter under ytan och det viktiga nu är att inte älta det som varit utan att se framåt. Att kämpa bakom Tor-Arne Fredheims idéer och att sluta upp som ett lag tillsammans.

Sedan behövs det förstärkningar, ÅFF-truppen är för tunn just nu, och det är styrelsens sak att fixa om Åtvidaberg ska ha kvar ett lag i ettan 2020.