IFK Motala mot Vetlanda BK. Det är 14 mil mellan städerna, det är olika både län och landskap, och det pratas helt olika dialekter. Det är knappast ett derby på det sättet, även om lagen många gånger fått mötas på bandyns stora dag på annandag jul.

Men trots detta känns det som speciella möten mellan IFK i blått och VBK i svartgult. Det finns många matcher att minnas genom historien. Många pratar om att IFK ofta haft svårt för VBK, men jag ser en match från 1996 framför mig i en blick ut över isen. Det var på den här platsen som IFK, under Hasse Ekmans ledning, vann med 10–0 och till och med Jonas Claesson blev mållös. Då var det inte bara lokaltidningarna som hade IFK:s succé på löpsedlarna utan även kvällstidningarna.

Dennis Gustafsson var expertkommentator nu och han spelade i båda lagen under sin aktiva tid som målvakt. Han skrev under på att det alltid var något extra. "Jag minns att det alltid var tjurigt. Det blev 3–3 en gång och full kalabalik. Det har brunnit i huvudet på rätt många. Jag brottades en gång med Putte Spångberg när jag spelade i VBK och jag kommer ihåg att Sigge Infalin av alla var i slagsmål i mittcirkeln. Jag kommer ihåg att vi med VBK en gång åkte ut i åttondelen mot IFK, det var tufft", sade målvakten.

Artikelbild

| Klassiskt möte. Som denna gång föregicks av nyhetstät dag och hopp om fortlevnad. IFK Motala, här Erik Ivarsson, saknar dock just nu både spelare och spel, skriver Jens Bollius efter 2–4 mot Vetlanda.

Nu 2018 kan vi säga att lagen är ungefär på samma nivå. Motala har spottat upp sig och utvecklats på ett år, medan Vetlanda tappat.

Men det är tufft för IFK att upprätthålla nivån med de skador som laget drabbas av. Den tråkiga nyheten före matchen mot VBK var att Viktor Spångberg, en av lagets bästa spelare hittills i höst, också nu tvingas vila på grund av hjärnskakning. Pappa Patrik Spångberg fick ersätta nu i nöden, men ändå är det ett stort bakslag.

Tur då att ett nyförvärv presenterades, William Arvidsson från Villa-Lidköping som lånas in under fyra matcher med start på fredag mot Bollnäs. IFK hade en tunn trupp redan från början den här säsongen och har straffats hårt för det genom skador. Det kan behövas fler lån när nu P18-laget anses för ungt och veteranerna inte kan ägna sig åt bandy fullt ut. Pappa Spångberg åker till Thailand dagen efter annandagen.

Så fler glada nyheter behöver vi ha, skickar det som en passning till både Pär Beckne som har kontakterna och Bo Ribers som håller i plånboken.

När det gäller nyheter så längtar alla efter positiva besked kring hall/tält/bubbla också. Jag pratade med Kåre Friberg, den nye ledaren för kommunen, och han lovordade IFK:s betydelse för orten.

Han sade att det kommer en ny budget för 2020 och kanske kan något sorts bygge finnas med i den. "Fortsättning följer i det här", sade Friberg och lät hoppfull om bandyns fortlevnad.

Matchen i går då? Jo, Kåre Friberg och det övriga kommungänget på hyllan fick tillsammans med kring 700 i publiken se en lite halvseg match, efter Vetlandas pangstart med tre mål på en kvart. Saknaden av Viktor Spångbergs kreativitet kändes av markant i IFK. Motalalaget klarade inte utan sin playmaker att låsa upp ett VBK som efter sin start spelade på resultatet.

2–4 hemma mot en mittenkonkurrent är en förlust som svider inför jul, med tanke på att IFK nu också har Bollnäs två gånger och Västerås en gång de närmaste matcherna.

Så brist på både spelare och spel kan konstateras i IFK Motala just nu.