– Jag siktar på att ta Europarekordet, säger han.
I fjol var egentligen den första riktiga säsongen för Stefan i dragracingens värstingklass. Och i sista tävlingen för säsongen, hans blott åttonde i karriären, slog han till och blev förste svensk att nå under drömgränsen 4 sekunder.
Tiden satt på 3,90, trots att bilen inte gick som den skulle hela vägen till mål.
– Hade den gjort det hade vi nog varit nere på låga 3,80, säger han.
Hastigheten vid mål på de 300 meterna var hisnande 496 km/h. Där finns förstås också en gräns att försöka nå, förutom rekordet som just nu är 3,87.
– Jag skulle gärna vilja åka över 500 km/h i år.
Så nytt Europarekord och över 500 km/h, det är tuffa mål?
– Ja, men jag tycker att vi har det i oss. Det visade vi med den tid vi satte i Tierp.
Nu ska han tillbaka dit i helgen. Andra deltävlingen i EM går, men det blir den första för Stefan och hans team. Försäsongen har nämligen inneburit en hel del strul och han tvingades stå över premiären i England för några veckor sen.
– Vi fick helt enkelt inte hem de delar vi hade beställt från USA och då var det ingen mening med att åka dit.
Och faktum är att alla delar inte är på plats än.
– De kommer till banan på fredag. Hoppas jag, säger Stefan med ett ansträngt leende.
Han berättar att en container med saker har skeppats över från USA, kom till hamnen i Södertälje i onsdags för att sen lastas om och via en kontakt transporteras till Tierp.
– Vi har satt ihop vår gamla motor så att vi ska kunna ta två försiktiga kvalsvängar på fredag. Och om all logistik håller får vi de nya delarna under fredagen och skruvar i dem så att vi är redo att köra för fullt på lördag.
Det är få förunnat att vara förare av en Top Fuel. Klassen benämns som det brutalaste man kan köra på fyra hjul och det är lätt att tro att det krävs lång erfarenhet för att kunna utnyttja bilens krafter fullt ut.
– I början satt jag mest och åkte med bilen ner till mål, men nu börjar jag känna mig bekväm med kraften, med hastigheten och med accelerationen. Nu kan jag styra och parera bilen på ett annat sätt än i början och därmed utnyttja den maximalt.
Han började sent med dragracing och har en dröm, eller egentligen två, kvar att uppfylla. Förutom att slå Europarekord och köra över 500 km/h.
– Först och främst att få åka en EM-tävling här borta på Mantorp park. Jag tror att om banan bara får det miljötillstånd man vill ha så kommer man att bygga om så att den blir godkänd för en EM-tävling igen.
– En annan dröm är kanske att, den dag man bestämmer sig för att sluta med det här, ta över bilen till USA och köra några tävlingar där innan man säljer av allt. Det vore riktigt häftigt.
Under sin i sammanhanget korta tid i sporten har han också hunnit med att engagera sig i frågor som rör förarna och deras villkor. I EM fungerar det så att förarna får en ekonomisk ersättning i förhållande till framgången i tävlingen, ett väldigt välkommet tillskott i en mycket dyr sport.
– Men det är dags att de gör något åt ersättningen, den har inte justerats sen 1996. Faktum är att det är vi förare som måste gå samman och sätta ner foten om vi ska få till en förändring. Men än så länge är intresset ganska svalt, det muttras mycket överallt, men det är ingen som tar tag i det.
Hunden Frasse springer runt husses ben och märker att något är på gång. Bredvid sitter Stefans hustru Maria, som bland annat kör teamets långtradare till och från tävlingarna och servar 11 personer med mat under flera dagar. Stefan avslutar med att hylla de som tar sina egna semesterdagar från civila jobb för att hjälpa till i teamet.
– De kan inte nog berömmas för allt de lägger ner. Utan dem skulle vi aldrig kunna hålla på med det här.