Oavgjort, 0–0, mot Tyskland kändes mer som en vunnen än två förlorade svenska poäng. Det var ont om chanser, men i mitten av andra halvlek dök den stora möjligheten upp.
Stina Blackstenius hölls i, men slet sig loss och fick till ett skott som tyska målvakten Almuth Schult klarade.
– Det kändes som ett bra läge. Jag har inte sett situationen i efterhand, men känslan är att hon hängde ganska mycket i mig. Sen om det var i straffområdet eller inte vet jag inte. Jag försökte bara se målet, sa hon.
Vadstenatjejen, som efter flera år i Linköpings FC numera spelar sin fotboll i franska Montpellier, fick som väntat starta på bänken, men kom in relativt tidigt i andra halvlek i stället för Fridolina Rolfö.
Det bidrog till att svenska offensiven blev något skarpare och mer djupledshotande.
Om hon spelar från start mot Ryssland i nästa match?
Inte alls omöjligt.
Till och med troligt.
– Kul att få möjligheten att spela. Jag kände mig hyfsat pigg och är redo att spela mer om jag får, sa Stina Blackstenius.
LFC-backen Jonna Andersson har fått mycket kritik på sistone, men svarade nu för en med beröm godkänd insats på det minst sagt svårspelade underlaget.
– Det är klart att jag har läst lite av det som skrivits, fast man ska försöka att undvika det. Jag kände mig ändå ganska lugn inför matchen. Det var inte så mycket nervositet utan mer revanschkänsla.
Och?
– Det kändes som jag fick det också. Jag ska kolla på matchen igen, men känslan är att jag är nöjd. Det blir lättare när hela laget är kompakt och inte så utspritt, sa Andersson, som strax före slutet blev utbytt mot lagkompisen Magdalena Eriksson.
– Det var lite trötthet där. Bra att få in fräscha ben, sa hon efter sin första EM-insats i karriären.