Det är lördag. Katrin Norling är helgledig från heltidsjobbet som processingenjör på Mjölby kommun. Men hästarna tar inte ledigt. De behöver ridas.
– Kom förbi du bara, jag är hemma och rider hela förmiddan.
Sagt och gjort.
Jag kommer lagom som hon galopptränar tioåriga Fernando Ukato på stubbåkern alldeles utanför hennes hem i Tollstad västerum. Det är beläget i Östra Tollstad nära Mantorp och medan Katrin rider kan jag, som också är ute på stubbåkern, höra hennes sambo Rikard Rentmeister prata med sönerna Neo, 7, och Algot, 5.
Från hemmet har Katrin bara någon minuts cykelväg till föräldrarna Magnus och Mariette på Tollstad källgård där stallet också finns. Jag ser Östra Tollstad kyrka bortanför ridhuset. En bil kommer på grusvägen. Det visar sig vara Katrins bror Max. Han bor i Höke vid vägs ände.
– Där bodde farmor och farfar tidigare, förklarar Katrin som ridit klart och skrittar till stallet.
Sen står vi på gårdsplan och pratar.
Katrin blev tvåa i en fyrstjärnig tävling i Polen förra helgen och ökade sina chanser i kampen om en plats till OS som hon haft i tankarna flera år. Det OS som skulle ha arrangerats 2020 i Tokyo, men som på grund av pandemin skjutits fram till 2021.
– Om det nu blir nåt OS. Eller om jag inte blir uttagen, då kan jag kanske satsa på EM i stället.
Den svenske förbundskaptenen i fälttävlan, Fredrik Bergendorf var på plats i tävlingen i Polen där Katrin blev tvåa.
– Han tyckte absolut att jag skulle satsa mot ett mästerskap nästa år.
Katrin var med på OS i Hongkong 2008, slutade på 19:e plats och glömmer aldrig det mästerskapet:
– OS är det största och bästa jag har varit med om i ridväg. Där kände jag verkligen att allt slit, för det är ju mycket slit, var värt det. Allt var så välorganiserat och servat. Fantastiskt bra.
När du slog igenom som tonåring; drömde du då att du som vuxen skulle rida OS och VM?
– Ja-a, jag vann ju ponny-EM på Golden Flash när jag var 16 så då hade jag ju fått smak på det, medger Katrin med ett litet skratt.
Vad är din styrka som ryttare?
– Jag är väldigt envis och har bra känsla. Det är väl det, tror jag.
Fälttävlan är en tuff sport och det är lätt att bli skadad. Vilka är dina värsta skador?
– Jag kraschade vänster knä på VM i Kentucky 2010 och en gång i början på 2000-talet gick jag omkull på Duseborg och hade sönder höger axel. Sen skadade jag ett korsband 2013, men då åkte jag skidor i Österrike.
Kan du rangordna dina tre bästa hästar genom åren?
– Oj. Beatrice af Tollstad var med på VM i Jerez 2002 och var så oerhört lättriden och hade ett väldigt temperament. Fernando Ukato får fortfarande anses lite oerfaren, men är extremt lyhörd på mig. Pandora Emm hade jag mycket framgång med och hon hade en otrolig vilja.
Du rider tre hästar vareviga dag, Fernando, Hulliebullie och Wincent af Tollstad. Längtar du aldrig efter ledigt?
– Aldrig. Jag har alltid tyckt om att röra på mig, älskar hästar och ridning.
Tränar du annat, också?
– Jag försöker springa tre dar i veckan. Gör armhävningar varenda dag. 15x2. Och sen är jag med på tabata också.
Vad säger du om den besvärliga säsongen, med tanke på Corona?
– Jag hade planerat in flera tävlingar utomlands, men kom varken till Danmark, Holland eller Tyskland. Det har varit så ovisst om gränserna skulle vara öppna eller inte.
Och vad ska du göra nu?
– Nu ska jag cykla hem.
