– Klart att det känns lite märkligt, säger han och ler. Men samtidigt är jag väldigt trygg i det beslut jag tagit, att det är det rätta.
41-åringen har efter sina många säsonger i klubben blivit synonymt med ÅFF, som pådrivare på och utanför planen.
Men när förra säsongen tog slut inleddes också ett nytt kapitel i hans liv.
Som anställd på ÅFF:s kansli, med ansvar för ungdoms- och talangutveckling.
– Det är mycket att sätta sig in i. Väldigt mycket.
Han har jobbat en knapp vecka och redan lagt rejält många timmar vid sitt skrivbord. Mycket handlar om planering inför den kommande säsongen.
– Det har varit rätt många bränder att släcka den första tiden, säger han.
Han säger att det varit omtumlande att, så att säga, byta sida.
– När man varit fotbollspelare på heltid har man ju liksom skördat frukten av det andra gjort. Nu är det jag, och andra här, som ska se till att de som tillhör vår klubb, vår verksamhet, ska få så bra förutsättningar som möjligt.
– Just nu är vi i en tid när mycket ska sättas. Det kan handla om spelartrupper, ledargrupper och så vidare. Hur många är vi i de olika årskullarna, vilka ska leda dem, vilka serier ska vi spela i? Man har kastats rätt in i hetluften, det är helt klart.
Hans tjänst är helt ny på kansliet, den har inte funnits förut.
– Därför kommer den givetvis att formas efter hand, det finns liksom ingen mall att gå efter.
Självklart avspeglar sig den tuffa tid som klubben går igenom med tuffa ekonomiska förutsättningar även stämningen på kansliet. Anställda har fått lämna sina jobb, fler varsel kan enligt vad Corren erfar vara på gång.
– Tjänster har ju tagits bort precis innan jag kom, så på ett har det varit väldigt konstigt att komma in här nu, det ska jag villigt erkänna. Men jag kan inte påverka mer än att försöka göra mitt uppdrag så bra som möjligt.
Om vi backar tillbaka till känslan att gå från spelare till civilanställd så blev det rätt tydligt under måndagen, när spelartruppen startade sin försäsong inför 2016, medan Pligg satt kvar vid skrivbordet och drack kaffe.
– Återigen, jag känner mig väldigt bekväm med beslutet jag tagit. Samtidigt inser man nu hur skönt det var att vara fotbollsspelare, säger han och ler.
Man märker redan hur bra det var att få förmånen att vara fotbollsspelare på heltid. Det var ett privilegium att ha det som jobb, en möjlighet som är få förunnade.
Han fortsätter:
– Då hade man koll på allting. Man visste rutinerna, man visste att man här i december skulle in och grotta ett par månader med tuff träning, man visste när man hade ledigt och det var enklare att få ihop livspusslet då än det är nu när man jobbar heltid på dagarna.
– Men samtidigt är det här jobbet oerhört inspirerande och snart, när man blivit lite mer varm i kläderna, kanske man har mer kontroll över saker och ting. Just nu känns allt bara som ett enda stort kaos, säger han och ler.