– Skitskönt faktiskt. Det var mitt första mål i division 1.
Hon kom till Tinnis till den här säsongen, från Kenty, och tog chansen när hon fick den.
Berätta om målet?
– Jag vet att jag är snabb och såg att jag skulle hinna före målvakten på bakåtpassningen. Så jag rundade henne och sen var det bara att försöka hålla lugnet när jag förstod att målet var öppet.
Men vinkeln var inget vidare?
– Nä, men det är då man gör målen när man inte tror att man kan göra dem. Man fokuserar extra mycket liksom och nu tog den ju stolpe in så det var perfekt.
Vinsten var Tinnis första i året serie. Och välkommen om du frågar Alexandra Pettersson.
– Mot Vadstena också, i ett derby. Vi var riktigt taggade innan matchen och nu känns det verkligen som vi börjar komma igång. Vi är många nya spelare i laget så det har tagit en stund att få ihop allt. Men jag tycker det närmar sig nu och det känns jättebra.
För Vadstenas del var det första förlusten i årets serie, efter en seger och en oavgjord match.
– Det kändes riktigt riktigt onödigt.
Tränaren Micael Westerberg ryckte på axlarna och suckade tungt.
– Vad hade de mer än målet? Egentligen ingenting.
Han suckade igen och konstaterade att det blev en svårspelad match på en svårspelad plan.
– En bedrövlig plan. Det blir ingen bra fotboll på den här typen av planer. De får matchen dit de vill när det studar och hoppar och far. Vi får liksom ingen kontroll på bollen och kan inte rulla på det sätt vi vill.
– Jag tycker att vi skapade tillräckligt mycket den här matchen för att ta tre poängen, men det ville sig inte. Vårt mål med den här säsongen är ju att hänga kvar och nu vet vi hur det känns att förlora också.