Derbymötet inför seriestarten har blivit en tradition men i år blev det lite rumphugget i IFK. På grund av söndagens cupsemifinal mot BP var det ett ungt hemmalag på Östgötaporten mot ett desto mer A-lagsbetonat ÅFF.
– Visst har vi någon mer rutinerad än dem, men de har ju ändå några spelare som har spelat i allsvenskan. Men vi spelar också med ett ungt lag hela tiden så det är ingen skillnad på det, och jag är nöjd med mina killar. Annars är det lätt hänt att några av våra rutinerade tänkte något annat men det gjorde de inte. Till och med Pekka (Lagerblom), 34, som har varit i Bundesliga springer som fan i 70 minuter, summerade Roar Hansen utanför omklädningsrummet.
Om nu ÅFF var det starkaste laget på papperet så visade men det också i praktiken. Det var det viktigaste i Norrköping. IFK sprattlade till ett par kortare perioder men i det stora hela var de blåtröjade bäst och tyngst.
– Man blev lite nervös, att vi skulle vinna med 2–1 och hade gjort det skitdåligt. Men vi vann komfortabelt med 4–1, sa Hansen.
Det var ett bra kvitto?
– Ja, att våra unga spelare är på väg någonstans. Det är det jag tittar på.
Förutom målen hade ÅFF tre rykande ribbskott och ett i stolpen, vilket sa en del om matchbilden också.
Och framåt var Emil Bellander påpasslig med tre mål, två returer och ett skott i straffområdet.
Det gladde självklart Roar Hansen.
– Det är trevligt det också, att anfallarna får göra mål. Någonstans vill man gärna ha rätt som tränare och jag har sett honom i Gefle. Jag tror att det finns en kapacitet och jag är nöjd.