Efter närmare 30 mil i regn och rusk svängde jag in i Göteborg och just där och då visade sig lite blå himmel genom alla regntunga skyar. På vägen in till stan mötte jag också en del bilar med studentflak fyllda av skriande och festsugna studenter.
Den ljusnande framtiden är förhoppningsvis deras.
Framtiden för fotbollslandslaget?
Jodå.
OS-reprisen mot USA gav ännu en förlust, men tveklöst också en del positiva besked. Det var framflyttade positioner, större aggressivitet, inga parkerade Rio-bussar och en mer passningsorienterad fotboll än vi sett på ett tag av detta lag.
Samtidigt var det en träningsmatch och USA saknade en och annan av sina bästa.
Sverige?
Saknade det där sista.
Två hela matcher, 180 minuter, mot nordamerikanskt motstånd under våren. . .ja, det är ingen tillfällighet. Så nog finns att jobba på. Nu var tanken att straffa med snabba omställningar, men i stället blev svenskorna straffade med samma vapen.
Jag har hela tiden trott att det kan bli en EM-sommar att minnas. Avancemang från gruppspelet blir det om vi så sätter skorna på fel fötter och allt annat än semifinal är ett misslyckande.
Men oavsett hur det slutar är det läge att bygga nytt.
Peter Gerhardsson kommer in som förbundskapten och det är en bra start. Det är rätt att nya vindar får blåsa och det är viktigt att de får göra det fullt ut utan att någon på förbundskansliet i Solna stänger till fönstren.
Efter publiksuccén och tredjeplatsen i EM på hemmaplan 2013 har testats alla spelsystem som finns i hela världen och lagom till det som väntar i sommar har den taktikmässiga tombolan plötsligt snurrat tillbaka till ruta ett. Till gamla beprövade 4–4–2 och frågan är väl varför det överhuvudtaget har bytts.
Det vi såg mot USA på torsdagen kommer vi att få se också mot Tyskland i EM-premiären. Hedvig Lindahl är förstås självskriven i målet, men i övrigt troligen samma startelva. Inget fel i det, men det kommer att krävas annat när bollinnehavet ökar, det ska skapas mer och tempot skruvas upp av egen kraft.
Har inte Pia Sundhage testat tidigare (och det har hon inte) ska hon så klart inte börja med det nu. Men från och med i höst vill jag se ett mer modernt, mer rivigt och mer målfarligt landslag. Tempo blir en allt viktigare ingrediens i dagens, och framtidens, fotboll och då är det tveksamt om det finns plats för spelare som Linda Sembrant, Caroline Seger, Lisa Dahlqvist och några till.
Sedan kan jag tycka att det är smått ofattbart att heta Marija Banusic inte ens fått chansen att visa upp sig under våren. Kreativa spelare krävs och med sina spetsegenskaper borde LFC-anfallaren vara gjuten i en blågul EM-trupp – inte minst för att kunna kasta in när mål behöver göras och matchbilder förändras.
LFC-spelarna som faktiskt är med?
Tja, Jessica Samuelsson, Jonna Andersson och Magdalena Eriksson är förstås gjutna i truppen. Tove Almqvist satt på läktaren nu och lär få nöja sig med tv-soffan i sommar. Lina Hurtig har spelat med sargade fötter under stora delar av våren och måste till att börja med att få ordning på det.