Var det vi som var bra eller dom som var dåliga? Den frågan ställer sig nog många runt ett lag som precis vunnit med stora siffror. I Linköping Citys 6–0-seger mot Karlskrona i helgen vill jag nog påstå att blekingelaget var ett sällsynt svagt division 1-gäng, men 5–1 mot Skövde på onsdagskvällen var en annan femma. Det krävdes tålamod och finess från City för att dyrka upp tunga Skövde, men det lyckades och till slut var det inget snack om saken. Det var riktigt imponerande att se den stabila första halvleken och återkomsten efter den lilla dippen och baklängesmålet kort efter paus.
Det har tjatats om Citys bredd den här säsongen, men med en bänk bestående av spelare som Wellinton Gigante, Victor Sköld och Levon Pachayan är det svårt att påstå något annat än att kvalitén på truppen är imponerande för att vara på division 1-nivå. Dessutom måste det kännas skönt att så många spelare kan spela på olika platser på planen. Nu fick nyförvärvet Sherko Faiqi en mer central roll och gjorde sin klart bästa match i Citytröjan. Staffan Hedbäck har fått agera ytterback på sistone och löser det lika fint som när han agerar mittlås tillsammans med Almir dos Santos. Moshtaq Ahmadi växer av den speltid han får – den här gången på en kant – och bjöd på trollerikonster man inte trodde han var kapabel till.
Bredd är viktigt varje år, men kanske framför allt i år när 30 matcher ska pressas in på kort tid och slitna spelare "tvingas" att spela mycket. City har fördelen att kunna rotera i laget och har gjort det klokt hittills.
Fortsätter det så här har vi en rolig höst att se fram emot.
