I slutet av 90-talet och början av 2000-talet kämpade Linköping Kenty för att hålla sig kvar i den högsta serien. Efter flera säsonger med upp- och nedflyttning mellan allsvenskan och division 1 inleddes ett samarbete med LHC – med målsättningen att etablera ett damlag i allsvenskan. Det resulterade i att Kentys damsektion år 2003 blev LFC och senare skrevs ett farmaravtal mellan de två nu skilda klubbarna. LFC lyckades etablera sig i allsvenskan och Kenty etablerade sig i division 1. År 2011 förbjöd dock det Svenska fotbollsförbundet farmaravtal, vilket tvingade Kenty till att nästkommande säsong spela med endast egna produkter. Kenty hamnade jumbo och säsongen efterföljdes av en stor spelarflykt. De tvingades till att dra sig ur division 1 på grund av spelarbristen och började om från grunden i de lägre divisionerna.
Under säsongerna 2006 och 2008 var Patrik Stålhammar, som nu är sportchef och tränare i Kenty, assisterande tränare i LFC.
– Min känsla är att det var farmarklubbsavtalet som gjorde att Kenty hamnade där de hamnade till slut. Föreningen byggde inte upp sin egen verksamhet utan förlitade sig på lösningar med LFC. Det blev ingen bra grund att stå på, säger Stålhammar.
– Problemet var att vi inte tog tillvara på det vi själv skapade av våra yngre lag... Det fanns alltid några spelare som man plockade upp från de egna leden, men kanske inte i den utsträckningen som hade behövts för att ha en bredare bas, säger Jonas Andersson som är sportchef och tränare för herrsidan i Kenty, men var med i föreningen även under den turbulenta tiden.
Kenty fick efter om och men börja om i division 3 och hamnade femma det första året. På grund av att flera lag högre upp i tabellen var B-lag för lag i division 2 – fick Kenty en förfrågan om att gå upp. De tackade ja, men åkte ner igen året efter.
– Vi hade inte den ryggraden som vi har byggt upp i dag. Vi skulle kunnat hänga kvar, men det var lite rörigt på tränarsidan och andra saker som skedde runt omkring. Det var i den vevan jag började i Kenty, säger Stålhammar och fortsätter:
– Vi trasade sönder verksamheten lite grann det året. Men sedan lyckades vi få tillbaka Alexandra Larsson som spelande tränare, fick hit lite gamla Kentyspelare samt andra spelare som jag kände sedan tidigare.
Med nygamla spelare och Alexandra Larsson i spetsen började Kenty bygga upp seniorverksamheten igen. Samtidigt fylldes det på med ungdomslag underifrån. Nu står alltså föreningen med tre seniorlag i seriespel, samtidigt som andra lag lägger ner sina seniorverksamheter. Från 15 år och uppåt är det cirka 120 aktiva spelare i föreningen.
– Det är unikt måste jag säga. Men vår målsättning är att alla ska få en bra tränings- och matchmiljö. Det gjorde att vi i år valde att starta upp ett lag i division 4 för att det ska finnas miljöer som passar så många som möjligt. Vi måste ha en matchmiljö som är anpassad efter mängden spelare och där alla kan hitta sin nivå. En annan framgångsfaktor är att ha bra tränare och ledare. Vi har många spelare i föreningen på grund av att tränarna har gjort ett så fantastiskt jobb, säger Stålhammar.
Åldern där de flesta slutar att idrotta ligger nu omkring 11-12 år. Det är något som gjort att Kenty tittat på forskningen och anpassat sin verksamhet efter den.
– Det gäller att få med så många som möjligt så länge som möjligt. Fler, längre och bättre, säger Stålhammar.
– Med bättre menas inte att alla spelare ska bli så bra som möjligt, utan att föreningen ska vara bra för alla, säger Andersson.
Hemligheten för en framgångsrik förening menar Stålhammar handlar om att hålla ihop lagen så länge det går.
– Ett sätt att behålla lag så länge som möjligt är att fortsätta åka på cuper och läger. Vi har satsat hårt på träningsläger och var med 50 spelare på Cypern i mars. Det ska vara roligt att vara med och det ska hända annat än bara den traditionella serielunken. Du ska svetsa samman gruppen och hålla kvar intresset, säger han medan Andersson fyller i:
– Alla har inte ambitionen att nå svensk elitnivå eller längre. Men så länge man trivs med kamraterna och laget och gör sitt yttersta så blir det här miljöer som skapar ett framgångskoncept. Det gör även att fler spelare söker sig hit från andra klubbar när de blir äldre.
När vissa yngre trupper tunnats ut har föreningen slagit ihop lagen – istället för att flytta upp spelare till seniortrupperna på direkten.
– Vi har slagit ihop ålderskullar för att ha fler spelare på träning. Det ger stora trupper och då blir det en bättre träningsmiljö. Det tror jag är en nyckel. Många slänger istället upp spelare i A-laget när trupperna blir tunna. Då är kanske spelarna för unga – och så försvinner den kullen helt istället. Här har vi lyckats behålla dem längre, men tillsammans med ett annat lag, säger Stålhammar och fortsätter:
– Det viktiga för oss är inte resultatet utan mängden spelare. Det slår ut allting. Tittar du på våra 00:er och 01:er så har vi fortfarande kullar med 25 spelare kvar i verksamheten och de är 17-18 år. De har varit inne i det tänket från början där vi inte tagit ut det bästa laget till cuper och serier. Vi har gjort det i DM – för där vill förbundet att vi ska tävla – men inte annars. Det är en framgångsfaktor att få med så många som möjligt så länge som möjligt. Du vet aldrig vem intresset tippar över på. Det kan vara någon du inte alls trodde från början som sedan brinner mest för fotbollen senare och också går längst.
Nu har A-laget blivit ett etablerat division 2-lag där förhoppningen är att ta steget upp till division 1. Med en starkare grund att stå på öppnar Kenty upp för att samarbeta med LFC på nytt.
– Ett naturligt samarbete hade varit mellan LFC och Kenty eftersom LFC har sitt ursprung och sina rötter här. Vi har - tycker vi själva - en bra verksamhet. De har dock inte varit så sugna på att samarbeta eftersom de vill hålla dörrarna öppna för alla föreningarna i närområdet. Det kan jag tycka är lite synd, säger Stålhammar och fortsätter:
– Jag tänker framför allt på ett samarbete kring F19-laget. Jag tycker att de som spelar i F19 är förtjänta av ett division 1-lag i den här staden. Vi vet att steget från F19 till LFC är gigantiskt stort. Får du upp en spelare där ifrån till allsvenskan varje år är det ett jättebra resultat. Men alla andra då? Var ska de spela då? Hade vi varit ett division 1-lag skulle de kunna spela hos oss.
Att nå högre upp än division 1 är dock inget som föreningen satsar på.
– Vi har inga högre ambitioner än division 1 och vill kunna vara på den nivån med majoriteten av egna produkter. Det är klart det hade varit kul för regionen med ett lag i elitettan – men det är mer logiskt att Norrköping ska ta den platsen. För oss är istället division 1 nåbart.