– Det är fortfarande lika hemskt att förlora. Det blir inte lättare med åren och det tar ett tag innan man kommer över det, sa LFC-kaptenen efter 1–2-förlusten i hemmamötet med skrällaget Djurgården.
34-åringen från Norrköping gjorde sin 250:e match med Linköping i högsta serien, men hade inget att fira efter det bittra slutet.
LFC kvitterade sent genom Lilli Halttunen, men med matchklockan på minut 93 såg Tove Almqvist till att det fick sjungas segersånger i Djurgårdens omklädningsrum.
Ridå för LFC, stor besvikelse och tunga suckar.
– Vi borde kunna ha stängt till i slutet och fått med oss en poäng. Serien är så jämn och…ja, vi hade behövt det. Just nu är det bara extremt surt. Jag tycker ändå att vi börjar hitta mer rätt i sättet att spela, sa Emma Lennartsson besviket.
2013 värvades hon till klubben och om spelare kommer och går så är det veteranen som består. Räkna med att hon kommer att firas med blommor och applåder före avspark i nästa hemmamatch.
– Inte så att man tänker på det under matchen, men klart att det blir en stolthet över att ha gjort så många matcher för den här klubben, sa hon.
Minns du den första?
– Det måste ha varit 2013, men…nej. Det har jag nog förträngt.
En titt i statistiken visar att allsvenska debuten skedde på Valhalla IP när hon i 86:e minuten byttes in i 1–1-premiären mot Kopparbergs/Göteborg. Nu, drygt tolv år senare, gjorde hon alltså sitt 250:e framträdande i klubben. En grovjobbare som sällan får några stora rubriker – och som några gånger under åren tänkt tanken att sluta.
– Ja, så är det ju.
Ändå står du här.
– Jag har det bästa jobbet du kan ha. Jag älskar att spela fotboll. Det är som en andra familj. Du lär känna många människor som du får lyckas tillsammans med. Det är nog det som driver mig mest.
Hur många matcher till blir det?
– Det får vi se. Kontraktet går ut i höst och jag har ärligt talat inte bestämt mig. Jag vet inte. Jag försöker ta det som kommer.
Under första åren i Linköping fanns spelare som Pernille Harder, Fridolina Rolfö, Magdalena Eriksson och många till i laget och det blev SM-guld både 2016 och 2017. Nu är det tuffare tider och LFC har hamnat i botten.
– Jag kom till ett LFC fullt av blivande stjärnor och vi producerade toppspelare på löpande band. Nu är det mer utvecklande av talanger, men klubben är lika familjär och med bra faciliteter. Det är en trygghet.
– Sen förstår alla att man alltid vill vara med och slåss i toppen, sa Emma Lennartsson.