Mittbacken i Linköping FC gjorde som alla andra med anknytning till Linköping FC efter det grymma slutet i bottenmötet i Vittsjö.
Förlust. Igen. 1–2. Igen. Avgörande långt in på stopptid. Igen.
– Att åka på två så här sena tapp...det är klart att det gör ont. Vi prövade att gå för segern i slutet och det är väl bra, men vi behöver se till att vara smartare så att vi inte tappar alla poäng. Nu har det hänt två matcher i rad och det är två för mycket, sa Malin Brenn.
Hon behövde inte säga att hon var besviken.
Det syntes tydligt.
Det har varit en tuff säsongsstart för LFC – och frågan är om inte lördagssmällen var den hittills tuffaste.
Dels för att matchen var så viktig för bottenstriden, dels för att historien upprepade sig från förra helgen och dels för att gästerna dessförinnan avslutade bäst och jagade segern. Det blev ett skott i ribban av Vilma Koivisto, men det blev inte mer än så och till slut förvärrat läge för nästjumbon.
Piteå borta nästa gång blir ännu en nyckelmatch i bottenstriden.
– Det är svårt att sätta ord på besvikelsen. Att det sker på nästan exakt samma sätt gör det ännu värre. Det kändes onödigt då och det känns onödigt nu. Vi måste titta på och lära oss att avsluta matcherna på ett bättre sätt, sa Malin Brenn.
Börjar du bli orolig?
– Nja, vi försöker att inte fokusera så mycket på tabellen.
Det är lätt att säga.
– Absolut. Så är det. Det svänger för mycket och klart att vi har att jobba med. Målet var att ligga betydligt högre upp än så här. Men vi kan mer och jag tror inte att det ska så mycket till för att det ska släppa.
Malin Brenn har tagit en ordinarie plats i mittförsvaret och var som de flesta andra i Vittsjö. Helt okej, men den där riktiga spetsen saknades. Finske anfallaren Lilli Halttunen gjorde mål för andra matchen i rad, men det var förgäves när Heidi Kollanen avgjorde i sista övertidsminuten.
Det var Finland som dominerade på Norges stora dag.
– Ah, jag har knappt hunnit tänka på att det är 17 maj. I Norge är det alltid ledigt från fotbollen den här dagen. Nu känns det definitivt inte som att vi har något att fira, sa Brenn besviket.
De som festade längs paradgatan Karl Johan i Oslo hade garanterat roligare.