– Det var ett viktigt mål och det är klart att man reagerar och blev glad. Men man får hålla igen lite, sa 22-åringen som valde att inte visa några större känsloyttringar efter 2–0-målet mot sitt gamla lag på Studenterna i lördags.
Det blev till slut 3–1 till Linköping FC, det blev förbättrat läge i jakten på toppstriden och det blev som vanligt.
Mer eller mindre säkra vinster mot lag från nedre halvan – efter en vår där LFC bara tagit en poäng på de fyra senaste matcherna mot toppkonkurrenterna.
Som vanligt. Det också.
– Vi har en bra grund i vårt spel. Alla vet vad de ska göra, vi litar på varandra och gör samma saker match efter match, sa Cornelia Kapocs.
Vad ska ni göra annorlunda mot topplagen?
– Allt det som vi gjorde bra nu behöver vi kanske göra tio gånger bättre då. Det är bättre spelare på varje position, det går lite snabbare och varje felbeslut kan straffa oss hårt. Jag skulle säga att det är sådana saker som kan vara skillnaden.
Efter en målmässigt stark start har Kapocs liksom anfallskompisen Cathinka Tandberg drabbats av tillfällig torka, men nu kom den efterlängtade utdelningen.
Speciellt för Kapocs som efter två år i just Uppsala nu är inne på säsong nummer tre i Linköping.
– Det är bara tre i laget som är kvar, men många runt om och i organisationen. Så det var helt klart speciellt och en smula känslosamt att spela här igen. Det var liksom typ här som det började, sa Kungsbackatjejen.
Efter lördagens fullträff – läckert framspelad av Emma Lennartsson – är hon nu (liksom Tandberg) uppe på sex mål och har redan med råge passerat noteringen från i fjol. Efter några sämre insatser satt också samarbetet i topptrion betydligt bättre igen.
– Nu var vi uppe på rätt nivå och höjde oss jämfört med senast. Spelade bättre och skapade mer. Vi har många i laget som kan göra mål, men viktigt för självförtroendet att få vara med och bidra på det sättet också. Det var ett tag sen, sa Cornelia Kapocs.
Lagkaptenen Olga Ahtinen spelade från start för första gången sedan bejublade hemmamötet med Rosengård islutet av mars, men utgick i paus. Det handlade dock inte om att hon slagit upp eller kände av den segdragna lårskadan. I stället lider hon av en ömmande hälsena.
– För säkerhets skulle kändes det bättre att kliva av i tid innan det riskerade att bli värre. Men får ta det lite försiktigt så här i början och se till att det inte blir för mycket. Låret hade jag inga problem med alls, sa Ahtinen.