Hon var förstås lika besviken som alla andra efter sura avslutningen och 0–1 i premiären mot Rosengård.
– Känns så klart pissigt att släppa in mål på deras sista chans. Ju längre matchen led kändes det som vi hade 0–0 säkrat, sa Fischer.
Veteranen var en av dem som jobbade hårt i försvaret och såg till att LFC in i det längsta var på väg mot poäng. Hon svarade för en imponerande insats i landskampen mot USA för någon vecka sedan, tog ett stort kliv närmare OS och det är många som tror att hon nu är på väg mot bästa LFC-säsongen efter återkomsten från Tyskland.
Hon själv också.
– Jag märker en stor skillnad i att jag fått vara skadefri och kunnat göra en ordentlig försäsong. Det betyder mycket. Jag är en spelare som kanske behöver träna mer än andra. Jag blir tung i benen annars. Nu klarar jag av att löpa mycket och ändå känna mig hyfsat stark i minut 80, sa Nilla Fischer.
Hur lång tid tar det att komma över en sådan här förlust?
– Vi får hem och sura söndag, analysera måndag och vara lediga tisdag. Sen är det bra att se framåt. Säsongen är lång. Defensivt gjorde vi det bra, men vi hade behövt få till lite längre anfall.
Direkt efter återkomsten till Linköping blev Nilla Fischer lagkapten, men nu är det i stället rida Leonhardsen Maanum som leder styrkorna.
– Jag ska inte säga att det är skit samma. Det är alltid en ära att vara kapten, men det är tränarna som bestämmer så det är inte så mycket att fundera på. Jag försöker att vara mig själv ändå.