Fotbollsfestivalen som bryter ny mark

– Vi har gjort det riktigt bra tidigare i år och jag tror vi lyckas sticka ut med att dels ha mycket kringaktiviteter, dels låta tjejerna ha en nära kontakt med våra LFC-spelare, säger en laddad Peter Green, marknadsschef i LFC som alltså är en av de ledande klubbarna bakom arrangemanget.

Winning Ground startade 2014 som en reaktion på publiksuccén under EM 2013.

– Efter EM, då Linköping var en av värdstäderna, spreds ringar på vattnet och kommunen insåg att man hade en chans att starta ett sådant här arrangemang. Med vår arena så kan vi ge tjejerna en allsvensk inramning och förhoppningsvis en stor skjuts i deras självförtroende. Så att de kan bryta ny mark, både på och utanför plan, fortsätter Green.

Att man beskriver det som en fotbollsfestival bygger på att det primära inte är det resultatmässiga utan istället gemenskapen. Detta manifesteras utöver fotbollsmatcherna och att deltagarna får träffa LFC-spelare också genom att alla lagen gör en gemensam marsch från Anders Ljungstedts Gymnasium till Stora Torget.

– Det är ett av våra häftiga kringarrangemang och är riktigt kul att se lagen få positiva hejarop från Linköpingsborna när de går genom stan, beskriver Green.

I denna fotbollsgemenskap kommer det i år inte endast vara lag från Sverige, utan det blir även första gången med internationellt deltagande.

– Vi har faktiskt med ett lag från Kanada, Lakeshore SC i F03. Vi kom i kontakt med en av spelarnas pappor som tipsade Lakeshore om detta läger och nu har de gjort det till en stor grej att komma hit till Linköping och spela, säger Green.

Förutom Lakeshore SC är lagen från Dalarna i norr till Skåne i söder och nytt för i år är även att man kommer erbjuda den äldsta klassen, F13, spel på niomanna-planer.

Avslutningsdagen, nu på söndag, är en av de mer unika dagarna för de fotbollstjejer som kommer hit. Då väntar nämligen allsvensk inramning på deras egna matcher, också bjuds de på att få se LFC ta sig an Vittsjö i Allsvenskan.

– Lagen kommer få marschera in på arenan, höra sina namn ropas ut. Ja det blir riktigt ”allsvenskt”, avslutar Green.