Målvaktstränaren och materialförvaltaren gör ytterligare en säsong i det ÅFF han kom till 2007.
– Första gången jag kom hit var det en oerhörd stolthet. ÅFF är laget jag följt sedan jag var liten pojk och det har alltid varit mitt favoritlag. Det är stort privilegium att få ta på sig den här tröjan, säger "Leffan".
Om vi återvänder till det som hände i november 2018 så sitter bilden av en gråtande Leif Eriksson kvar, på bänken bredvid övriga ledarstaben.
ÅFF hade förlorat matchen i Kristianstad, men ändå hängt kvar utan kval.
Det var en sorts bragd att klara kontraktet i ettan, sett till hur uträknat laget varit under sommaren.
– Jag funderade så mycket på vad som höll på att hända, och vad vi gjort för fel. Hur det var möjligt att vi kunde åka ned i tvåan. Sen släppte allt när det var klart, och då kom känslorna. Man var mer lättad än glad. Jag tror att det tog två veckor för mig att förstå vad vi gjort, det var en otrolig prestation, säger Eriksson.
Målvaktstränaren nämner två personer som extra viktiga för vändningen, assisterande tränaren Mattias Andersson kom in och förklarade vad det betyder att spela i ÅFF, mycket mentala bitar fördes in. Sedan var det en jätteorsak att Henrik Gustavsson kom in som målvakt.
– Det fanns en tro och en glädje i omklädningsrummet och det gjorde att gruppen kunde ta till sig förändringarna som gjordes. Hela laget ska hyllas, säger "Leffan".
Vad säger du om att "Fimpen" kör vidare nu som 43-åring?
– Han är ett unikum med sin noggrannhet och drivkraft. Han är kritisk till sig själv och vill utveckla saker även nu. Det är fascinerande att se hur högt han fortfarande levererar på både träning och match.
Tränaren Rickard Johansson, vad säger du om honom?
– En ung tränare som vill jättemycket. Bra på analyser av motståndare, säger Leif Eriksson.
Det är ett ljusare läge nu för ÅFF inför 2019. Optimismen frodas och drömmen finns om superettan igen.
– Ja, kan Mjällby gå upp så kan vi, säger Leif Eriksson.
Målvaktstränaren varnar ändå för ett "år två" som kan bli svårt. Det gäller att upprätthålla jobbet och ödmjukheten inför varje uppgift. Annars kan det bli som för några år sedan, när ÅFF först överraskande kom sexa i superettan och sedan åkte ur året efter när sjätteplatsen gav lite hybris.
ÅFF har gått igenom ett stålbad och nu har ekonomin rätats upp igen. Styrelsen har vänt på skutan, eldsjälar har kommit tillbaka och sportgruppen jobbar exempelvis på bra igen, med ÅFF-hjärtan som driver.
– ÅFF är som en liten familj och den känslan är på väg tillbaka. Vi har Mattias Andersson och Pontus Hydén som har tagit hand om U19-laget nu och det blir mer och mer det ÅFF som fanns tidigare, menar Leif Eriksson.
Vad är det speciella med ÅFF?
– Det är så många som bryr sig om oss, både nära och långt borta. Vi märker när vi spelar att vi har massor av supportrar, och även motståndare vill att det ska gå bra för oss, menar målvaktstränaren.
Leif Eriksson är Mjölbygrabb, Bölling kallad på orten, och där sluts också cirkeln lite i år när han är tillbaka i klubben på ett hörn. Han ska hjälpa till med målvakterna var 14:e dag. En ingång har varit nye målvakten Axel Lundqvist som Leif jobbat med i Hjulsbro.
Bölling var med och tog MAI till eliten på 1980-talet och och kommer nu in i en ny uppåt-period för de gula.
– Det är ju flera spelare från förr som nu jobbar i MAI igen. Det blir kul att träffa dem och finnas med på Vifolkavallen lite igen. Jag är ju uppvuxen där, säger målvaktstränaren som känner MAI-tränaren Daniel Friberg väl sedan tidigare.
Leif Eriksson har många fotbollsminnen från Mjölby, men sitt livs bästa år fick han långt senare. Det var 2009 när ÅFF gick upp i allsvenskan och Linköpings FC vann SM-guld samma år. "Leffan" var inblandad i båda.
– En dubbelseger, säger han och ler.
Hur länge ska du köra på?
– Jag har kontrakt med ÅFF till december och så länge ÅFF vill ha mig kvar och så länge jag kan ge nåt för det lag jag tränar så är jag gärna kvar.
Leif Eriksson jobbar till sommaren 75 procent som en extraresurs på Alléskolan i Åtvidaberg, han har en 50-procentig tjänst hos ÅFF och han har uppdrag även hos Hjulsbro och Mjölby AI.
– Fotboll är en passion. Jag har inga särskilda drömmar, utan vill bara vara med kring planen. Det räcker, säger han.
Hur går det för ÅFF i år?
– Vi ska hela tiden sträva högre upp och om vi gör det vi ska, ska vi kunna vara med på övre halvan, tycker Leif Eriksson.