Bäst
Vangsgaard
Det går att nämna Olga Ahtinen som varit en av allsvenskans bästa mittfältare, det går att nämna Yuka Momiki som betytt så mycket för offensiva kreativiteten och det går att nämna flera andra som har gjort det bra. Men utan Amalie Vangsgaards målsuccé hade LFC definitivt inte varit där LFC är.
Nu kommer hon att uppmärksammas av större klubbar, men att det blir Champions league gör att det i alla fall känns möjligt att behålla stjärnan.
Nyförvärven
Det är inte så ofta som det blir en sådan träffprocent på nya spelare.
Nellie Karlsson har hittat sin ultimata position och gjort mer än vad man kan förvänta sig, Stina Lennartsson har sprungit mil längs högerkanten och tagit sig hela vägen till landslaget och Saori Takarada har spelat på olika positioner och knappt slagit bort en passning på hela säsongen.
Tränaren
Det ska absolut anmärkas på att det inte har blivit en enda poäng i matcherna mot topprivalerna Rosengård och Häcken. Det gör att det inte kan bli allra högsta betyg för Andrée Jeglertz, men det är anmärkningsvärt vad tränaren faktiskt har gjort med det här laget.
Tränare får väldigt ofta kritik (en del till och med sparken) när det går dåligt och då ska de också ha beröm när det går bra. Nu blir nästa utmaning att hitta en större taktisk flexibilitet för att oftare utmana bättre motstånd.
Modet
Vad gör vi om motståndarna spelar med tre forwards? Äh, vi spelar med tre försvarare ändå. Vad gör vi om motståndarna låter en spelare stanna kvar högt när vi har hörna? Äh, vi väljer att bara stanna med en ändå.
Det är svårt att inte gilla modet och kaxigheten. LFC har konsekvent vågat att tro på sin idé, göra det fullt ut och det offensiva spelsättet har gjort att det ständigt blivit vinster mot lag som ska besegras.
Välmående
Efter alla år i och i närheten av svett- och linimentsdoftande omklädningsrum inbillar jag mig att jag lärt mig att känna av hur lag mår och LFC har den här säsongen haft ett lag som mått ovanligt bra. Harmoni råder, det känns avspänt och det är mycket skratt.
Ett lag som har roligt och mår bra spelar allt som oftast också bra.
Inte ens nära
Organisationen
Det här är ingen kritik mot dem – inklusive alla ideella krafter – som jobbar häcken av sig, men här finns verkligen ett jobb att göra. Med ekonomiska svångremmen ständigt hårt åtdragen är det för få som gör för mycket, vilket i sin tur lett till sjukskrivningar och att få fått göra ännu mer.
Det allra viktigaste nu blir att stärka ekonomi och organisation.
Det blir inte hållbart annars.