När ÅFF:s snåriga resa uppåt i seriesystemet tog sin början för snart 20 år sedan spelade ett nyförvärv från Syrien en avgörande roll. I den stekheta kvalmatchen till superettan mot Linköpings FF i september 2001 svarade Imad Chhadeh för det avgörande segermålet – en magisk frispark på övertid som betydde 2–1.
Corren skrev: "Det var så snyggt att vi nästan trodde att en frisparksspecialist som Rivaldo eller David Beckham smugit sig in på Folkungavallen. Det var inte så. Det var Imad Shhadih."
Segern grusade LFF:s förhoppningar om spel i superettan – men gav också ÅFF en teoretisk chans att nå dit.
– . . . och vi lyckades trots att vi hade flera lag före oss i tabellen! Det var helt otroligt egentligen, säger Imad Chhadeh och ler.
Det var en avgörande match, anser Imad, inte bara för Åtvidabergsfotbollen.
– Hade LFF tagit chansen där hade herrfotbollen i Linköping sett annorlunda ut idag.
Det blev bästa tänkbara start på äventyret i Sverige för Imad Chhadeh. Tidigare under sommaren hade han hälsat på sin syster och svåger i Åtvidaberg och blivit kvar efter att han skrivit kontrakt med ÅFF.
– Rent fotbollsmässigt ville jag bort från Syrien och jag hade länge tänkt att hälsa på min syster i Sverige. Det var hon som tipsade Lars Svensson (ÅFF:s dåvarande ordförande) om mig, berättar Imad Chhadeh.
Till en början var det en stor omställning för den då 22-årige Imad som visserligen gillade den svenska sommaren men som hade det betydligt tuffare med vintern.
– Jag minns en gång i februari när vi sprang runt Bysjön och det var 20-25 grader kallt. Jag frös så mycket att jag skakade. Jag tänkte "vad fan gör jag här". Steve Creutz (dåvarande ÅFF-tränaren) bara skrattade åt mig, minns Imad Chhadeh.
Lagandan och gänget kring Åtvidabergs FF stortrivdes han med. Fotbollen gick bra den också och Imad minns särskilt 2004 och 2005 som de kanske bästa åren under hans tid i ÅFF. Det var samarbete med Djurgården, cupfinal mot samma lag och spel ute i Europa.
– Laget utvecklades, Steve Creutz gjorde ett jättejobb och ordföranden Sven-Owe Samuelsson gjorde mycket nytta. Trots att det nästan alltid var snack om ekonomin så var det riktigt bra stämning. Så länge man har roligt tänker man inte så mycket på sånt.
Efter fem säsonger i ÅFF kände Imad under 2006 att det var läge för klubbyte. Precis innan sommarens transferfönster stängde skrev han på för norska Löv-Ham.
– Fotbollsmässigt gick det bra, men jag kände mig ensam och var ofta hemma i Sverige, minns han.
Det blev inte ens en hel säsong i Norge, istället hamnade Imad i Brommapojkarna där han stannade i flera år. Här inträffade dock något som fick honom att tappa en del av motivationen.
– Jag var på väg till Grekland och Panionios som tränades av Mikael Stahre. BP skulle värva hem Robert Åhman-Persson som min ersättare, men i sista stund värvades han av AIK och BP tackade nej till Grekland och behöll mig. Det var ett hårt slag och efter det blev det inte lika roligt, säger Imad Chhadeh som avslutade karriären 2011.
Numera är kontakten sporadisk med sina före detta lagkamrater. Någon gång per år blir det oldboysmatch tillsammans med Thomas Olsson, Fredrik "Pajen" Nilsson, Henrik "Fimpen" Gustavsson och några till, men dagens ÅFF har han inte sett.
– En sak är jag säker på. ÅFF kommer alltid tillbaka. ÅFF ger aldrig upp, säger Imad Chhadeh.