– Plötsligt började vi förlora finaler när jag slutade. Jag vet inte riktigt vad som hände där, säger hon inför söndagens cupfinal och prestigemöte med Rosengård i Malmö.
37-åringen skrattar och kisar mot solen efter avklarad träning på Linköping arena.
– Det blir en spännande utmaning för oss. Det har blivit lite rivalitet mellan lagen och det gör det ännu roligare, säger Charlotte Rohlin.
Två och ett halvt år har gått sedan en lysande karriär avslutades och mittbacken – med SM-guld och VM-brons på sitt cv – inte kunde hålla tårarna tillbaka efter hyllningen på Linköping arena. Ända sedan i mitten av 90-talet hängde hon med i det som var Kenty och som senare blev Linköpings FC.
Det nya livet utan fotbollen började på allvar på hösten 2015 och inleddes med att hon hakade sig fast i fotbollen. Dels som instruktör på idrottsgymnasiet Fria läroverken, dels som marknadssäljare i LFC-organisationen.
Men så fick Marcus Walfridson i förra veckan hastigt lämna tränarjobbet och Rohlin fick en fråga om hon inte kunde tänka sig att hjälpa till.
Det kunde hon.
Förstås.
– Jag fick en fråga och bestämde mig snabbt. Jag kände att klubben hamnat i en trasslig situation och att det inte fanns så många alternativ. Sen hörde jag att Henrik (Jensen) också skulle komma in. Det var positivt. Då kände jag att kan jag hjälpa till, så gör jag gärna det.
Det betyder att hon tillfälligt tagit paus från marknadsjobbet för att i stället satsa på tränarskapet.
– Det här bli ju mer än femtio procent. Det blir långa dagar och sena kvällar och helger. Men det är bara att göra det så bra som möjligt. Jag vet ju också att det är tillfälligt.
Är du säker på det?
– Ja, det är våren ut. Sen får man se hur processen går, men så är det sagt.
Rohlin har gått tränarutbildning och tidigare erkänt att hon kan tänka sig en framtid i branschen. Inhoppet nu blir ett första test.
– Jag är instruktör på skolan, så jag är van att hålla i övningar och så. Men det här blir på ett annat sätt. Du tränar mot en match och med ett lag. Det känns bra att få känna på det. Jag tror att det är väldigt nyttigt att se om jag tycker att det är något för mig.
Det har funnits med i tankarna tidigare?
– Absolut. Det har det gjort. Att jag vill vara med i ett lag på ett eller annat sätt. Det är klart att det är så.
Nu efter några dagar: kan du känna att ”fasen, jag har saknat det”?
– Ja, den där nerven är lite rolig när den kommer. Du vet, när man blir lite nervös och får adrenalinpåslag. Det är kul. Som spelare var det allra mest inför de större och avgörande matcherna, nu är det något nytt och då kommer anspänningen direkt. Det är kul att vara med igen.
Vad kan du tillföra?
– Detaljer, tror jag. Jag ser väldigt mycket sånt, har jag förstått. Främst i det defensiva där jag kan utgå från mig själv ganska mycket. Annars handlar det mest om att komma med energi och att finnas där om någon vill prata med någon som varit med. Som vet hur det är.
Kändes det som att det var ett stukat lag ni kom till?
– Ja, det behövdes byggas på med mycket energi och glädje. Bara få dem att slappna av. Därför var det så viktigt att vinna första matchen. Det gör det lite lättare.
LFC – där Anna Oscarsson är tillbaka efter avstängning – gör sin femte raka cupfinal på söndagskvällen. De två senaste har dock Rosengård vunnit.
– Det är inte vi som är favoriter utan vi kan åka ned, spela så avslappnat som möjligt och låta Rosengård ha pressen på sig. Vi fick ut mycket av det vi pratade om inför förra matchen med några få taktiska detaljer, men framförallt spelglädje, engagemang och delaktighet. Det var kul att se, säger Charlotte Rohlin.