"Kastade bananer mot våra spelare"

– Jag tycker först och främst att det är väldigt bra att ni belyser det här problemet inom fotbollen. Det behöver pratas och diskuteras mycket om det här. Och vi vill inte ha det så här, absolut inte.

Han suckar och lutar sig tillbaka i stolen.

– Det här är ett problem vi brottats med under en längre tid i HBK. Men alla ska vara medvetna om att de sociala problem som hela området i Skäggetorp, där vi verkar, brottas med speglar av sig på alla ideella föreningar. Inte bara på HBK. För oss handlar det då om att välja en av två vägar. Antingen kastar man ut de ungdomar som inte sköter sig, och det är givetvis den enklaste vägen att bli av med problemet. Eller så gör man som det jag tror på, man ger grabbarna en, eller två, chanser till och försöker få dem att inse det viktiga i att de sköter sig.

– För om vi slänger ut dem, var hamnar de då? Om de är kvar hos oss finns i alla fall chansen kvar till en förbättring. Så ser vi på det.

Khalid berättar att han ofta får mejl eller sms från grabbar som misskött sig.

– De skriver, ”snälla, ge mig en chans till, jag vet att jag gjorde bort mig men lovar bättra mig för jag älskar att spela fotboll”. Då kan inte jag vara den som säger nej, sån är inte jag.

HBK var ena parten i den match som vi skrev om i början av oktober, där domaren kände sig så hotad att han tog beslutet att låsa in sig i sitt omklädningsrum och ringa efter hjälp.

– Det är oförsvarbart det som skedde, absolut, säger Khalid. Men samtidigt tror jag att det hade kunnat undvikas om förbundet och domarklubben tänkt på ett annat sätt än man gjorde när man tillsatte domaren till den här matchen, som gällde kampen om serieseger. Det var en ung kille, faktiskt yngre än några av spelarna, han hade spelat i laget tidigare, bor i det här området och är klasskamrat med flera av spelarna. Det blev helt galet och jag tror att man hade kunnat undvika mycket av det som skedde om man tillsatt på ett annat sätt. Inget ont om killen som dömde matchen, han gjorde det jättebra, men du förstår att det skapade slitningar och konfrontationer som var rätt onödiga.

Khalid säger att man annars har god kontakt och och samma syn på problemen i diskussionerna med Östergötlands Fotbollsförbund. Men han tycker samtidigt att diskussionerna med dem, eller med andra aktörer som exempelvis Linköpings kommun, borde lyftas och ses ur ett större perspektiv.

– Vi som förening gör så gott vi kan. Jag kan förstå att andra tycker att det inte är tillräckligt, men vi kan inte göra så mycket mer. Vi har gjort stora insatser för att utbilda våra ledare, vi har utbildade domare i föreningen. Men det här är ett betydligt större socialt problem i det här området som vi inte själva klarar av att hantera fullt ut varje gång. Jag tror att det är viktigt att kommunen ser på området ur ett större perspektiv och ser till att stötta oss i arbetet med att göra saker och ting bättre här. Vi är en viktig spelare i det jobbet och det måste man inse.

Problemen i HBK diskuteras intensivt inom klubben och Khalid berättar att det faktiskt finns starka röster som anser att man helt ska lägga ner pojklagen i de övre tonåren.

– Det diskuteras och vi ska snart ha ett möte där vi ska ta ett beslut. Det finns starka krafter som vill att vi tar bort alla lag över 15 år och bara satsar på killar och tjejer från 7 år och uppåt. Men för mig är det en alldeles för enkel väg att gå, då har man verkligen gett upp.

– Det här är fina grabbar egentligen, men tyvärr tappar de kontrollen alldeles för fort. Tyvärr är det också så att våra motståndare har hittat den svagheten och inte är sena att utnyttja den. Jag försvarar absolut inte de handlingar som våra spelare stått för, men man ska veta att våra killar får ta emot väldigt mycket.

Han tar ett exempel från en match för några år sen. HBK:s lag hade flera spelare från Somalia i laget som bemöttes väldigt juste av både spelare och ledare i motståndarlaget.

Men när matchen gått ett tag kom ett gäng ungdomar för att titta på.

– De kom på moped, stod ett tag men försvann. När de kom tillbaka precis i halvtidspausen visade det sig att de varit och köpt bananer som de började kasta mot våra spelare.

Han skakar på huvudet åt minnet.

– Våra killar ville givetvis ge tillbaka, men då måste jag som ledare gå in och säga att de får tåla det. Trots att det som sker är förjävligt.

– Vi försöker hela tiden intala våra killar att de ska sätta andra, som hetsar dem, på plats genom att spela bra fotboll och vinna matcherna. Ofta går det jättebra, men inte alltid.

Han tar ett nytt exempel, från den egna innecupen i Rydshallen som just avsluts. Cupen samlade lag från olika delar av landet, HBK hade ett lag med.

– Det här är en cup vi är väldigt stolta över, den är vårt ansikte utåt. Jag samlade grabbarna inför första matchen och förklarade just det, att de nu var föreningens ansikte och att jag ville att de skulle sköta sig. Alla var överens om det, ”vi ska inte göra dig besviken” sa de.

Ändå tog det bara fem minuter innan en av HBK:s spelare åkte ut för en grov utvisning.

– En av våra killar började slå en motståndare, precis bredvid mig, så att jag fick gå emellan. När sånt händer, tio minuter efter att man pratat med dem, då blir man ganska besviken.

Khalid tar en klunk av kaffet och fortsätter:

– Vid såna lägen vore det givetvis väldigt enkelt att bara strunta i allting, vilket jag funderat på många gånger. Många gånger.

Men vad driver dig att fortsätta?

– Jag tror jag var 8-9 år när jag tog mina veckopengar och gick och köpte rosa shorts och vita t-shirts till hela området i mitt hemland för att jag ville starta ett fotbollslag. Jag har varit nån sorts ledare hela tiden och älskar fotboll. Det går inte en dag utan att jag ser en match, på somrarna kan du se mig åka från plan till plan och se matcher.

– Samtidigt har jag alltid arbetat med ungdomar och vill vara med och försöka förändra och förbättra. Jag har en tro på att alla kan förbättra sig, även om det kan se mörkt ut. Jag tror stenhårt på förändringar, jag tycker att alla förtjänar chanser i livet. Det håller mig kvar att tro på de här grabbarna. Vissa kanske man till och med tappat hoppet om, men jag vill fortfarande tro att vi kan hjälpa dem.

Khalid återkommer till att de sociala problemen i området avspeglar sig på fotbollsföreningen. Och han känner ett motstånd från många håll.

– Ta till exempel det lokala näringslivet i Skäggetorp. De bryr sig inte ett dugg om oss, de vill bara tjäna pengar. Jag har gått till väldigt stora butiker som svarat att de inte har något behov av att stötta oss, de har sina kunder ändå.

HBK lever under tuffa förhållanden, som många föreningar, och har det knapert.

– Vi behöver mera resurser än vi får idag om vi ska lösa det här. Allt ska vara så rättvist i samhället, alla föreningar ska få lika mycket ur ett rättviseperspektiv. Jag älskar rättvisa, men för mig är rättvisa att man får resurser utifrån det behov man har. Det är självklart så att föreningar i så kallade ”fina områden” inte behöver lika mycket stöd som vi eller någon annan förening i något annat tufft område behöver.

– På sommaren har vi fullt med aktiviteter under fem veckor här i klubben. Men bidraget vi får är inte större än de föreningar som har ett läger över tre dagar. Man säger att det ska vara rättvist, men var är rättvisan i det?

Vad är det ni saknar mest, som skulle hjälpa er mycket?

– Egentligen är det en hel kedja av insatser. Men väldigt mycket handlar om att få med fler föräldrar i föreningen. Vi vill utbilda dem, engagera dem och få dem att förstå hur föreningslivet är uppbyggt. Många vet inte det, många tror att Hemgårdarna är kommunen.

– Ofta när vi ska iväg och spela match kommer föräldrarna och släpper av sin son och åker iväg. Sen får vi ledare åka två vändor till Mjölby för att få med alla killar som ska spela match. Det är klart att vi skulle kunna ställa krav och säga nej till de som inte hjälper oss, men här ute fungerar det inte så. Det kan i så fall betyda att den här 13-åringen måste sluta spela fotboll med sina kompisar. Och jag vill inte vara den som säger åt honom det.

Han fortsätter:

– Vi kan inte ens ta ut medlemsavgift, för den kan vara avgörande om den här stackars killen får spela fotboll eller inte.

Innan vi avslutar intervjun vill Khalid betona en sak:

– Jag är självkritisk. Vi som förening skulle säkert kunna göra saker och ting bättre, vi vill inte lägga över allt ansvar på andra får så fungerar det inte. Men när man kommer till slutändan måste vi som förening göra ett val, ska vi slänga ut de som inte sköter sig eller försöka hjälpa dem? Då är vårt val enkelt.