Mitt i euforin på Norrporten arena kändes det som tiden stått stilla sedan 2009, som att det var alldeles nyss vi stod på Skytteholm i ett annat ÅFF-rus.
ÅFF är en förening som skapar lycka och engagemang som tar bort tid och rum. En tidlös förening, där vem som helst gör vad som helst när som helst, med en tidlös arena, Kopparvallen, där nostalgi och framtid ständigt möts och utvecklar det bygden älskar mest: Åtvidabergs FF.
I en tid då elitfotbollen handlar mer om ekonomi, och hur många spelare man lyckas sälja, och hur de våldsamma krafterna ska bekämpas, har ÅFF ännu en gång visat att eliten har plats för bruksandan, för det mest genuina.
Det är vackert, så vackert som elitidrott nånsin kan vara. Inte underligt att mitt hjärta, det som slår extra för idrottens finaste, slår volter av lycka en kväll som denna.
Visst är det en osannolik återkomst på ett sätt, att klubben klarar det ekonomiskt och organisatoriskt, men inte alls förvånande sportsligt sett. Jag skrev redan efter degraderingen för ett år sedan att allt talade för en omedelbar återkomst, att lilla Åtvid får vänja sig vid att åka jojo mellan allsvenskan och superettan, och efter premiären i Västerås i april var jag övertygad, då förstod jag att det skulle firas i Sockna i slutet av oktober.
Anledningen skrev jag då och gör det igen: Kontinuitet. Det bästa av framgångsrecepten.
Kontinuitet är inte lätt, det kräver tålamod och respekt från alla parter. Det är svårt att behålla samma trupp år efter år, som Mats Almgren, Mats Karlsson och de andra i sportgruppen lyckats med, och det är svårt att få till ett spel som alla tror på, som Andreas Thomsson lyckats med.
Men lyckas man - då kommer framgången.
Då har man ett vägvinnande passningsspel där kantspelarna Jesper Arvidsson/Kristian Bergström till vänster och Anton Tinnerholm/Haris Radetinac till höger är med i varje anfall, där Daniel Hallingström (vilken match!) styr försvaret fantastiskt, där Thomas Olsson kommer in som om han tillhört laget i alla tider, och där seriens bästa forwardsduo, Magnus Eriksson och Oscar Möller, öser in mål.
Ut och fira med er nu alla ÅFF-are, det är ni sannerligen värda, men jag hoppas sportgruppen tar det lugnast. Deras arbete med att behålla laget måste fortsätta direkt, redan på tisdagen.
Lyckas man med det, och spetsar med ett par spelare, finns alla förutsättningar för ett betydligt lyckligare slut än 2010.