De blågula VM-bronshjältarna är hemma igen. Vid 15-tiden på måndagen landade fotbollsdamerna på Arlanda.
Trötta, men glada efter den långa flygningen från Australien.
– 36 timmar från att vi lämnade hotellet i Brisbane till att vi är här. Skönt att vara hemma, säger Stina Lennartsson, som verkade ha förlorat en av sina väskor längs vägen.
– Med två mellanlandningar är det nog stor risk att den är någon annanstans än i Sverige.
Var har du medaljen då?
– Den är med. Tror jag. Just nu ska jag bara se till att inte tappa bort den.
Efter en skada blixtinkallades 26-åringen sent in i den svenska VM-truppen och fick uppleva sitt livs bästa sommar – som avslutades med bronsvinsten mot Australien (2–0).
– Ja, shit alltså. Snacka om häftigt. Det har varit de bästa veckorna i ens liv. Nu ska man komma hem och försöka ta in allt som man har varit med om.
Ja, hur skulle du beskriva det?
– Det är svårt. Jag har levt en barndomsdröm i sex veckor och fått vara med om så mycket även utanför fotbollen. Man slås av hur proffsigt allt har varit och hur det verkligen har levt upp till att vara det största dammästerskapet någonsin. Det har varit fantastiskt.
– I vissa matcher har man säkert haft en puls på 300. Det kändes som att det var vårt VM, så det var tufft mot Spanien i semifinalen. Starkt att komma tillbaka och vinna sista matchen trots att 50 000 skrek och hejade på Australien.
Lennartsson fick också göra VM-debut och spelade hela matchen mot Argentina.
– Jag brukar inte vara den som är så nervös, men nu skakade benen och jag var på en helt annan nivå än vad jag upplevt tidigare. Jag trodde att kroppen skulle kunna förbereda sig för det, men så var det inte.
VM-framgången innebar också klirr i kassan för både spelarna och förbundet. Med diverse bonusar inräknade fick varje spelare i truppen med 1,89 miljoner kronor.
– Oerhört kul att Fifa satsar på damerna också. Alltid en extra morot när det handlar om extra miljoner, men där och då handlar det bara om att vinna matcher, säger Stina Lennartsson.
Så mycket pengar hade du inte räknat med i sommar.
– Nej, verkligen inte. För oss i damallsvenskan gör det en enorm skillnad.
Lagkaptenen Kosovare Asllani säger till TT om stödet hemifrån:
– Vi har verkligen känt stödet, vi har blivit kärleksbombade från distans. Det gör en varm i hjärtat. Man får höra att tjejer och killar låtsas vara oss nu och det är en otroligt cool känsla.
