Novembersolen värmer skönt, men vi bestämmer oss ändå för att gå inomhus och ta en fika. Johanna Rasmussen kommer direkt från sjukgymnasten efter ännu ett pass med det sargade korsbandet i fokus.
Hon ler. Efter mödosamt arbete under lång tid har hon den senaste tiden deltagit på träningarna och känner ingen smärta i knäet. Återkomsten närmar sig.
– Än så länge är det inget som har gått fel. Jag har en bra sjukgymnast som jag litar på fullt ut, jag gör precis som hon säger. Det viktiga har varit att inte ha för bråttom att komma tillbaka, men jag är en lugn person och känner min kropp väl. Jag har insett att det kommer ta tid.
För knappt ett år sedan skrev den danska landslagsmittfältaren på ett ettårskontrakt med Linköpings FC. Tanken var en nyckelroll på mittfältet i ett tänkt topplag – och också bästa möjliga förberedelse inför sommarens höjdare, EM i Nederländerna.
– Jag ska väl erkänna att det kändes lite otryggt när Martin (Sjögren) plötsligt lämnade som tränare, jag har mycket respekt för honom och det var han som ville ha mig till LFC. Men jag kom trots allt till ett lag som vill spela bra fotboll och tillhöra toppen i allsvenskan och spela i Champions league.
Ett träningspass i februari grusade alla storslagna planer.
– Bollen kom över mig och jag skulle ta ner den med vänsterfoten. Det blev en konstig rörelse och när jag landade hörde jag ljudet i knäet. Jag hade inte ont och kunde gå själv därifrån, men förstod ändå att det inte var bra, säger Johanna.
De jobbiga tankarna kom direkt.
– Det känns nästan lite hemskt mot LFC, men det första jag tänkte på var att jag missar EM. Jag har alltid sagt att EM i Nederländerna skulle bli mitt sista mästerskap. Nu får det bli VM istället, säger hon.
Så här några månader efter det danska EM-äventyret som slutade med finalförlust mot Nederländerna har Johanna fortfarande svårt att smälta att hon inte kunde vara med.
– Det var och är väldigt känslosamt att prata om EM. Jag började ju gråta i dansk tv också, säger hon och skrattar åt minnet när hon flugits ner till finalen och blev intervjuad strax före matchstart.
2017 har varit mycket elände för danskan, men säg något ont som inte för något gott med sig. Redan ifjol fullföljde Johanna sin tränarutbildning och har varit assisterande tränare i det danska F19-landslaget. I LFC har hon varit närvarande vid nästan varje träning och sett till att använda sin rutin till att prata med de yngre spelarna som behövt råd och stöd.
– Jag ser mig fortfarande som spelare i första hand, inget snack om det. När jag fått vara med i spel nu på slutet känner jag bara hur mycket jag älskar fotboll. Men tränaryrket är lockande och jag tyckte utbildningen var kul. Jag ser våra matcher säkert tre gånger på video för att se vad vi kunnat gjort annorlunda och pratar en del med Kim (Björkegren, tränaren). Jag gillar den biten mer och mer.
Kontraktet med LFC går ut efter säsongen, men samtal har inletts om en fortsättning i mästarklubben.
– Vi har pratat lite grann, det har ju varit mycket annat på sistone. Det känns i varje fall skönt för min del eftersom jag inte kunnat bidra så mycket på planen i år, säger Johanna Rasmussen.
Comebacken får vänta till nästa säsong, eller?– Jag ska höra med min sjukgymnast om jag kan få hoppa in i sista seriematchen på söndag. Det är inte helt omöjligt. Om det så bara är några minuter...det skulle vara underbart.