39-åringen – en av svensk fotbolls stora som numera utbildar sig till polis – har varit med om mycket under många år i blågul dress.
Men inget guld i VM, EM eller OS.
Nu finns chansen.
Utan henne.
– Jag sa innan att Sverige går till semifinal. Nu känner jag att jag får gåshud bara jag tänker på att de kan ta guld. Final blir det, men sen lämnar jag det öppet. Jag hoppas till 110 procent att de vinner, säger Nilla Fischer till Sporten under en hundpromenad på vägarna nära huset på landet utanför Linköping.
Ja, tänk om det blir guld och du inte är med.
– När det ligger så nära kommer det säkert väckas en och annan tanke om att "tänk om jag spelat lite till och fått vara med om det här". Men till 99 procent är det bara glädje för Sverige och för tjejerna. Det är väldigt häftigt att uppleva den andra sidan och se att det skrivs så mycket och att alla ser matcherna.
Av familjeskäl tackade hon nej till OS 2021 och EM 2022, så det är inte första gången som hon upplever ett mästerskap från tv-soffan.
– Jag tänkte att det skulle bli lugnare nu eftersom jag är mer van. Men det har varit ännu jobbigare. Både mot USA och Japan var det lite för dramatiskt. Sen vet man också att ju längre de går, desto häftigare är det att vara på plats. Det blir ruskigt spännande mot Spanien.
– Möjligt att känslan också påverkas av att jag lagt av. Så länge jag spelade fanns ändå en chans att jag kanske kunde vara med en gång till. Nu vet jag att jag aldrig kommer att göra comeback, säger Nilla Fischer.
Någon kontakt med landslagskompisarna?
– Jag skriver lite med de gamla tanterna. Olivia (Schough) kanske inte kan räknas dit än, men mest med henne, (Caroline) Seger och (Linda) Sembrant. Lite med Zecira (Musovic) och Sofia (Jakobsson). Jag brukar önska dem lycka till.
Som alla andra är hon imponerad av den svenska resan med fem raka vinster.
– Jag vet vad de kan, men sett till förutsättningarna med skador på många spelare är jag nog lite överraskad hur de prickat formen.
Några spelare som sticker ut i din bok?
– Det är häftigt att se vad Elin Rubenson har visat. Amanda Ilestedt har hittat sin zon och får gärna vara kvar där. Filippa Angeldahl. Jonna Andersson får inte alltid den kredd som hon förtjänar för arbetet på vänsterkanten. Övriga har väl ungefär presterat på den nivå som man kan förvänta sig.
Då hörs vi igen efter guldet?
– Det gör vi. Blir superbra.
