Videon är inte längre tillgänglig
– Det känns som bitter eftersmak. Vi borde ha vunnit det här och det känns jävligt surt att vi inte gjorde det, sa Jonathan Asp.
Nyförvärvet, som i magsjuke Månz Karlssons frånvaro fick vikariera som mittback, suckade.
1–1 mot serieledande Halmstad BK var på sitt sätt en framgång för ÅFF i superettan. Men med tanke på hur det såg ut inför 2 741 åskådare på Kopparvallen fanns absolut chanser för seger. Men hemmasviten med fyra raka segrar bröts efter en spelmässigt med berömd godkänd insats efter bottennappet (0–5 mot Dalkurd) häromsistens.
Med bara några minuter kvar dök det stora läget upp att avgöra.
Shkodran Maholli – gissa om han ville bevisa något mot sitt gamla lag – fick det, men avslutade svagt rakt på storspelande målvakten Stojan Lukic. ÅFF-anfallaren var riktigt bra och inblandad i väldigt mycket. Rörlig och hela tiden på väg in där det brändes.
Men det viktigaste saknades.
Mål.
– Vår ex-Halmstadit borde nog ha förvaltat några av sina chanser och blivit matchhjälte. Men ibland blir det så, sa Roar Hansen, tränaren.
Dominerade
ÅFF dominerade klart före paus, skapade gott om heta lägen mot försvarsstarka topplaget och inte minst ovannämnde Maholli borde ha fått utdelning på åtminstone någon av sina möjligheter. Halmstad inledde bäst i den andra – men det var hemmalaget som tog ledningen när Maholli (vem annars?) drogs ned och Ammar Ahmed skickade in 1–0 på den efterföljande straffen.
Så långt allt väl, men det dröjde inte många minuter förrän kvitteringen kom.
Jättetalangen Sead Haksabanovic gjorde det riktigt bra, men fick väl enkelt komma till läge i straffområdet.
Mer än så blev det inte.
Trots bland annat Shkodran Mahollis jätteläge på slutet.
– Vi skapade tillräckligt med lägen för att få ut något mer av den här matchen. Men vi visade ändå att vi kunde studsa tillbaka efter insatsen senast. Prestationsmässigt är jag nöjd med killarna, sa Roar Hansen.
Janne Jönsson, kollegan i Halmstad, sa:
– Vi släppte till betydligt fler chanser än vanligt. Det var inte alls bra. Samtidigt gjorde Åtvid det bra. Det kan ha berott på det också.
Vikarier
Viktige Månz Karlsson insjuknade under lördagen och tvingades kasta in handduken. Tidigt i matchen försvann även ordinarie mittback nummer två. Sebastian Ramhorn blev liggande kvar i gräset efter en duell i eget straffområde och fick hjälpas ut i omklädningsrummet med befarad svår knäskada.
Det gjorde att Björn Westerblad fick ta klivet ned från mittfältet och ta plats i mittförsvaret tillsammans med en annan vikarie, Jonathan Asp. Skånska duon skötte sig alldeles utmärkt och gjorde att saknaden inte alls blev så tung som många befarade.
– Det fungerade rätt bra, även om det så klart är svårt att hamna i situationer du aldrig varit i tidigare, sa Asp.