Michelle de Jongh jagar nya mål för LFC och nya godkända tentor på plugget.
Fotbollen har tagit Michelle de Jongh till städer som Paris och Madrid, och Linköping såklart. Här har hon blivit kvar, och gör nu sitt tredje år i Linköping FC. Sedan hösten 2023 är hon också student på universitetet, där hon pluggar till fysioterapeut.
– Jag klarar mig ekonomiskt på att spela fotboll och behöver inte plugga, men jag känner att jag har möjligheten och vill göra det. Varför inte testa? Jag förlorar ingenting på det och vinner kunskap, säger Michelle när vi ses vid campus US.
Redan när 27-åringen spelade i damallsvenskan med Vittsjö åren 2018 till 2021 gjorde hon ett första försök att bli utbildad fysioterapeut. Hon pendlade till Lund, men gav upp redan efter två terminer.
– Det var ohållbart, säger Michelle och beskriver långa dagar med tågresor, studier och fotbollsträningar i två olika orter.
– Jag ville satsa på att komma med i landslaget istället, men sen blev det covid. Jag var med på sista landslagslägret 2019, sedan blev det inte mer efter det. I efterhand kanske jag kunde fortsatt och varit klar fysio idag, men livet fungerar inte så. Man tar beslut och så blir det som det blir.
Nu pluggar LFC-spelaren i Linköping och beskriver en mer hållbar vardag, med bättre förutsättningar att mixa fotbollen med studierna. Att Michelle valt att läsa till fysioterapeut har en passande koppling till fotbollen.
– Det ger mig bra kunskap om de fysiologiska delarna med mig själv. Det kan hjälpa mig att fortsätta att vara på den höga nivån jag varit på i många år nu. Det ger mig också fler sätt att stanna i fotbollsvärlden efter spelarkarriären. Jag kan inte bara bli tränare, utan också fysioterapeut eller fystränare exempelvis.
Är det tanken; att fortsätta jobba med fotboll när du slutat spela?
– Absolut. Jag har hört att många saknar sammanhanget som en lagsport är efter karriären. Blir du tränare eller fysio och kan stanna i den världen så skulle det vara det bästa.
Michelle de Jongh i studentoverallen på campus US.
Michelle har kontrakt med LFC även över nästa säsong. Om allt går som planerat blir hon dock klar med utbildningen först om två och ett halvt år, eftersom fotbollen gör att hon måste anpassa praktikperioderna.
Huruvida hon är kvar i LFC efter det här kontraktet är inte bestämt än, och skulle hon få chansen att ta ett kliv uppåt i karriären, så skulle hon inte stanna i Linköping på grund av utbildningen.
– Jag fokuserar alltid på fotbollen först. Utbildningen är kul, men fotbollen kommer först tills att jag slutar. Om jag inte blir kvar här så får jag återuppta studierna i Linköping efter karriären.
Michelle de Jongh i LFC-munderingen.
Hon behöver inte heller vara orolig för stora studieskulder.
– Jag tar inga lån. Jag ser ingen poäng med att dra på mig skulder eftersom jag inte vet om jag kommer kunna slutföra utbildningen nu. Jag tar hellre bidraget och använder det för att köpa böcker eller liknade.
När vi ses på campusområdet vid universitetssjukhuset har Michelle sin blå studentoverall på sig. Overallen är ett starkt kännetecken för Linköpingsstudenterna och används alltid vid deras kravaller (stora studentfester).
– Jag har inte haft på mig overallen särskilt ofta. Jag har varit på någon kravall, men inte mer än så.
Michelle de Jongh är 27 år, spelar i LFC och läser till fysioterapeut.
Oavsett med eller utan alkohol är de stora studentfesterna inget som de Jongh prioriterar.
– Jag är inte så sugen på att gå på kravall efter att ha spelat en fotbollsmatch. Då tänker jag mer på vad jag kan göra för att återhämta mig. Att vara med kanske en gång på ett år gör ingen skillnad, men gör man det till en vana så tror jag inte det är hållbart över tid.
Att inte kunna festa lika mycket som andra studenter är inget som stör Michelle, och hon poängterar att det finns tillfällen för det under vintern och sommaren också.
– Jag har valt själv hur jag vill ha det och ser det inte som att jag förlorar något. Om jag kan gå på fest blir det som att jag vinner något istället, säger hon och fortsätter:
– Vi har uppehåll där man skulle kunna göra det om man vill. Att gå ut och dansa finns det många tillfällen att göra. Helst vill jag gå på en guldfest, men nu ligger vi ju inte så bra till för det i år. Jag hoppas få vara med om det i framtiden, säger Michelle de Jongh.
Michelle de Jongh.