– Jag saknar honom. En rolig kille, trevlig, säger Leif Sporrong som spelade ihop med Blomberg i Zeros.
Lasse Blomberg var den gamla tidens idrottsman. Bra i flera saker. På vintern spelade han handboll i Samepojkarna och var så bra att nådde juniorlandslagsläger. Spelade i Hornskroken under lumpen i Boden. Det var även hockey i Maif.
I fotbollen växte Lasse upp i Borens IK där han kom upp som en nyckelspelare i A-laget och var med i den klassiska segern mot Motala AIF, storebror, på 1960-talet.
Lasse gick till Maif sen och var bra där också.
– Gösta Löfgren frågade om han ville följa med till Norrköping, men det blev aldrig något. Han gick sin egen väg, berättar sonen Fredrik Blomberg.
Lasse Blomberg var en man med karaktär som tog hand om de nya i ett lag och som man inte satte sig på. Han blev ettårsfall flera gånger i karriären. Efter Maif blev det Zeros där han sedan också gjorde en lång sejour som ledare i både senior och ungdom.
– Han var stans bästa spelare. Jag vet för jag har spelat med allihop. Han hade anbud, men var inte så träningsvillig. Han var inte den som ville springa i skogen, berättar Leif Sporrong.
Sporrong säger att det bara var att slå inlägg och sedan visste man att Blomberg fanns i straffområdet och nickade in bollen. Han var bra på huvudet. En spelare det lyste om, som hade glimt i ögat.
Blomberg drabbades av sjukdom de sista åren, men åkte och tittade på barnbarnen in i det sista. Han efterlämnar barnen Fredrik och Pernilla, med familjer.
Lasse Blomberg blev 77 år gammal.
