Första träningen på Linköping arena är just avklarad och 29-åringen har avslutat med att samla ihop alla bollar i två stora bollsäckar.
Hon huttrar, så vi tar oss in i värmen.
– Betydligt kallare än både Liverpool och framförallt Melbourne. Men det blir väl snart varmare?
Jag lovar.
När Linköpings FC ska försvara SM-guldet och inte minst ta sig ännu längre i Champions league blev Natasha Dowie sista spelaren in i truppen. Hon landade på svensk mark vid midnatt i tisdags och förhoppningen är att det ska bli debut i cupmötet med Göteborg på söndag.
Hon har förresten varit i Linköping tidigare.
Det var 2014, när Liverpool mötte och fick stryk mot LFC i Champions league.
Om vi påstår att hon säger sig vara förväntansfull att vara här igen har vi just levererat dagens understatement.
Hon säger det hela tiden.
– Jag är överväldigad och enormt förväntansfull. Det kanske märks? Jag vet att jag hamnat i ett väldigt bra lag med ett antal världsklasspelare som vunnit svenska ligan två år i rad. Jag är i det skedet av min karriär att jag redan vunnit mycket, men inte Champions league. Än. Det vill jag göra, säger Natasha Dowie.
Det är bara några veckor till första kvartsfinalen mot Manchester City nu.
– Ja, det är jättestort. Jag känner alla spelare där och har spelat med och mot många av dem. För mig att komma hem och spela inför familj och vänner. . . som jag sa till Marcus (Walfridson, tränaren): Champions league är en trofé som jag inte har vunnit och jag tror att den här klubben är kapabel att nå dit. Jag hoppas att jag kan bidra med min erfarenhet.
Hon är en trevlig bekantskap. Lättpratad, social, skrattar ofta.
Positiv?
Verkar bara vara förnamnet.
Anfallaren – med 14 landskamper för England på meritlistan – skulle ha gjort en tredje säsong för Boston Breakers, men när amerikanska klubben gick i konkurs blev hon tillgänglig på marknaden och skrev i stället fyramånaderskontrakt med chans till förlängning med Linköping.
– Du vet, det kan vara märkligt med livet. Ibland är det som att saker händer av en anledning. Jag hade två bra år i USA, men nu får jag en känsla av att det här var menat för mig. Att jag inte kan språket betyder också att jag måste ut ur min komfortzon.
– Jag blev smickrad när Marcus hörde av sig och sa att han ville ha mig hit. Han tyckte att mitt sätt att spela skulle passa. Som en nummer nio, som är stark, som kan göra mål och som kan hålla i bollen. Nu handlar mycket om att bygga kemi med övriga spelare och jag kan inte vänta på att komma igång med matcherna-
– Jag är väldigt passionerad när det kommer till att vinna saker. Jag är en vinnare och vill komma till ställen där jag kan utvecklas och bli bättre. Så var det när jag flyttade till USA, så är det nu. Jag vet att jag är 29 år, men tror fortfarande att jag har mycket som jag kan förbättra, säger Natasha Dowie.
Du vill tillbaka till landslaget, har jag förstått.
– Till hundra procent. Utan att vara skrytsam så har jag presterat i alla lag som jag har varit i. Jag har alltid gjort mål och tycker att jag förtjänar att vara med där. Men det är coachen som bestämmer. Förhoppningsvis ökar chanserna nu, när jag spelar i Europa och dessutom ska möta Manchester City. Jag är säker på att Phil Neville (nye förbundskaptenen) kommer att se de matcherna.
Utöver USA har hon under de senaste åren även spelat i Melbourne i Australien. Det har gått i ett med fotboll året runt.
– Jag har verkligen förälskat mig i Melbourne. Förhoppningsvis kan det hända samma här. Jag gillar det jag sett så här långt och ser fram emot att utforska området, säger hon.
Fotbollen tar, och har tagit, henne runt världen, men det är fortfarande Liverpool som är basen.
– En gång röd, alltid röd, säger Natasha Dowie och ler.
Klart att man måste gilla någon med så utsökt smak.