– Senaste tiden har man nästan vant sig vid ett tillstånd där det inte är några matcher. Som att man glömt att ”visst, vi ska spela matcher också”. Så det är verkligen på tiden att det börjar snart.
27-åringen kisade mot solen på Linköping arena.
Stretchade och pratade och. . .ja, tjejer klarar som bekant att göra flera saker samtidigt.
Efter två år uppe i Piteå i norr är målvakten tillbaka i Linköpings FC, men under denna märkliga vår i coronavirusets skugga har hon inte alls uppmärksammats för matchavgörande insatser eller spektakulära parader. Däremot för att i kristider ha hoppat in och jobbat extra på Universitetssjukhuset.
– När krisen kom började jag fundera om jag kunde göra någon nytta och sen hörde min gamla arbetsgivare av sig. Det har passat bra när det inte varit några matcher och mindre verksamhet.
Andersson är utbildad civilingenjör i medicinsk teknik och sysslar nu främst med underhåll och kontroller av medicinska apparater. Inte i första ledet direkt kopplat till corona, men en viktig del för att avlasta så att andra kan fokusera på bland annat just det.
– Min utbildning och en erfarenhet gör att jag kan bidra och då känns det självklart att göra det. På den avdelning som jag är känns coronan nästintill mer närvarande när jag ser på teve. Men klart att det ständigt finns där. Så är det nog överallt.
Blir fotbollen mindre viktig?
– Fotbollen är vårt jobb, så visst är den viktig. Precis på samma sätt som om du frågar någon som jobbar på kontor eller var som helst. I dessa tider kan man säga att ingens jobb är viktigt förutom läkares och sjuksköterskors, men för individen är det ju viktigt.
Efter tre säsonger i Linköping – med två raka SM-guld (2016 och 2017) – fick målvakten lämna Östergötland när Hilda Carlén värvades in i stället. Andersson gick i motsatt riktning och var en starkt bidragande orsak till att det blev guldjubel även i Piteå.
Nu är hon tillbaka för att satsa fullt ut på fotbollskarriären.
– Jag ska jobba på sjukhuset juni ut, men sen blir det bara fotboll. Det känns spännande att se vad det kan ge för resultat. Jag vill se hur bra jag kan bli.
– Samtidigt kan det vara ganska skönt att ha något annat att göra. Det svåra är att hitta balansen. Vad är lagom mycket? Nu när jag jobbar så märker jag att jag uppskattar de dagar som jag inte jobbar lite mer än om man är ledig varje dag.
Hon gjorde landslagsdebut för några år sedan och siktar på att hitta tillbaka dit. Om veteranen Hedvig Lindahl någon gång placerar handskarna på hyllan är Andersson en av dem som kan ta över, även om främst Zecira Musovic och Jennifer Falk just nu verkar ligga något före i Peter Gerhardssons tågordning.
Är du bättre nu än när du flyttade till Piteå?
– Det där är så svårt att svara på. Man lever här och nu. Första året däruppe hände det mycket. Men om jag är bättre eller sämre? Vad klarar jag nu som inte klarade då? Jag vet inte. Det är svårt att mäta.
Känslan att vara tillbaka i LFC?
– Jag gillar verkligen Linköping. Staden och förutsättningarna, så det känns bra. Vi hoppas kunna vara med och utmana. Det känns som om vad som helst kan hända i år.
Det har varit en omtumlande och annorlunda vår, men nyligen spikades premiären till i slutet av juni och om en dryg vecka väntar första träningsmatchen på flera månader.
– Man har aldrig riktigt kommit in i det och fått lära sig att ta saker som de kommer. Får vi spela träningsmatcher? Får vi göra high five med varandra? Får vi träna på närkamper den här veckan?
Hur är formen?
Cajsa Andersson funderar ett ögonblick.
Tittar sig omkring och säger med ett leende:
– Jag har verkligen ingen aning. Men det var en bra fråga. Har du fler?
Nej.